2005-03-01

en bra lunch

Snackade med en god vän idag på lunchen. Vi försökte komma på vilken spelare ur 94-laget vi liknade mest i vårt jobb.
  Min kamrat är ingen supertalang, hamnar ofta rätt men får inte de stora grejjerna.
-Janne Eriksson, föreslog jag. Säker men hemskickad.
  Det var en bra diskussion. Jag förklarade att jag är som Brolin. Springer inte gärna utan boll, men är smart. Då och då gör jag genialiska saker.
  Där gick tydligen hans gräns. Han kallade mig för journalistikens Jocke Björklund: Oteknisk men snabb och sen började han tala om sig själv som Jonas Thern.
-Ja, fast inte 94, utan idag. Tjock, förbannad och slut, sa jag.
Efter ett tag urartade det. Han ställde han sig upp på lunchmatsalen och ropade.
-Du är journalistikens Staffan Hellstrand: Ditt hår är flottigt och allt du får ur dig är falskt!
Det blev tyst i lunchmatsalen. Tre rödhåriga kortklippta kvinnor stirrade på honom genom svarta glasögon. En lång spagetti carbonara hängde ur mungipan.
  Han satte sig ner.
-Du är Micke Nilsson.
-Vem fan va det?
-Just det.

Det var en bra lunch.

0 Comments:

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home

Powered by Blogger


Rätten till alla texter på Konsten att förlora tillhör upphovsmannen. All vidareanvändning i kommersiellt syfte är förbjuden. – Jag stämmer arslet av dig. Bara så du vet.