En skitmatch

Det verkar som om våren är på gång. Jag mår fruktansvärt.

Jag var på Råsunda igår. Det var en skitmatch. En nollnollmatch. Men sådana har jag sett förr. Det är inte därför.

Vi var på en restaurang. Lite spelfolk, lite kunder, lite gäster, lite löst folk. Olle Nordin var där och jag önskar att jag hade pratat med honom om VM 90. Det gjorde jag inte.
      Det kallas event. Lite middag. Lite snack. Någon gammal radiosportmedarbetare kommer dit. Jag kör lite sång och lite dans och alla samarbetar och alla presenterar. Jag föreslår några spel. Och under matchen är det VIP-rum och i paus är det bubbel och jag föreslår några spel.
Bakom en laxsnitt fick jag se ett ansikte jag kände igen.
      – Jag spyr på det här, sa jag.
      – Jag med, sa hon. Det är långt ifrån fotboll.
      – Det är pengar.
      – Det är pengar.
      Och efteråt var det affärer och rollups och powerpoint på Scandic och jag sa att jag dör om jag inte kommer härifrån. Och jag vet i fan hur, men hon hade fixat två flaskor skumpa och vi åkte hem till mig och öppnade den ena.
      – För alla skitmatcher, sa jag.
      – Skål!!!!!!!!!!!!!!!!!!! sa hon.
      Anne-marie eller vad hon heter berättade hur hon hade fått sluta på Spelbilagan och hur det hade tagit slut med Polo. Hon jobbade med PR nu. Hon hade fyllt trettiotvå.
      – Ofattbart, sa jag. Då är vi lika gamla nu. Förut var du mycket yngre.
      – Du är så rolig!!!!!!!!!!!!!!!!!!! sa hon.
      Jag sa att jag jobbade med pengar. Sen fanns liksom inget annat att göra.
      Jag hånglade som en pit bull.

Sen gick det inte. Allt är Saras fel. Det lät konstigt från hennes lägenhet. Jag tyckte det. Så när jag varit på toaletten gick jag till dörren och lyssnade. Hon spelade Ulf Lundell och det lät som hon grät och jag vet inte vad som gjorde mig mest orolig.       Lokalradiobruden frågade vad jag gjorde. Jag vände mig om. Hon satt på sängen i trosor och linne och stretchade. Hon måste bo på gymet. Nu stretchade hon. Musklerna flexade under hennes hud. Det såg ut som tecken, som bokstäver. Jag stod och tittade en lång stund och läste orden som hennes kropp skrev.
      – Vad är det? Ta av dig kavajen!!!!!!!!!!!!!!!!!!! sa hon.
      Jag såg ner och upptäckte att jag hade boxershorts och kavaj. Jag tog av den och vi hånglade mer. Jag skruvade upp tevens ljud för att slippa höra ljuden från Sara men det tog aldrig fart.
      Jag såg på när hon klädde på sig. Läste vad hennes kropp skrev och jag tyckte att det stod wanker.
      På armarna, på låren, i rutorna på hennes mage tyckte jag mig se de bokstäverna: wanker.
      – Hej då Mats, sa hon när hon gick.
      Det hade inte varit några utropstecken från henne när vi hånglade heller.
      Jag sa hej då och när jag hörde hissen åka ner så ångrade jag mig och ville springa efter henne. Det gjorde jag inte.

Jag kände på dörren till Sara. Den var låst.

Jag gjorde andra saker också igår. Affärer. Spel. Det kan bli pengar. Riktiga pengar. Vi tar det en annan gång.

Ikväll är det GIF. Jag har ont i magen.

Swedbanks Allsvenska

Ljungskile har sålt sitt namn till badbyxbolaget Panos och sin arenas namn till först HA Bygg och nu till Starke Arvid. Så är det. Den fattige har inte råd att hålla på sig. I Dallas heter arenan Pizza Hut Park. Kan du föreställa hur det luktar runt den arenan? Just det. Det luktar pengar.

I Sverige är det annars Swedbank som leder sponsringen idrotts-samarbetet framåt. Jag funderar på att erbjuda Swedbank att sponsra samarbeta kring denna blogg.

På sin hemsida skriver de att jag bland annat ska svara på följande frågor när jag ansöker om sponsring samarbete:
Hur kan vårt varumärke exponeras?

– Så!
Jag hissar flaggan alla matchdagar (se ovan) och jag byter givetvis namn om de så önskar: Swedbank Blogg. Konsten att vinna pengar.
Hur kan vi nå ut via aktiviteter/träffar/möten?
– Vi kan träffas och äta middag, prata om Allsvenskan och jag kan intervjua en gammal spelare. Jag kan presentera några profiler, prata lite strunt och presentera några spel ge några värdefulla inblickar i Svensk fotboll. Vad sägs? Kan det vara nåt?

Å andra sidan är det ju precis vad jag redan gör. Jag ska förresten göra det idag. Jag ska underhålla några pengapojkar på ett slags event ute i Solna. Allsvensk premiär kallas det visst.
Det lär bli laxmacka.

Mats Hårds Allsvenska tabell 2008. Del tre.

– Vinnare är de som har minst att förlora.

Botten
13. Hammarby IF – På 70-talet sjöng publiken ”Bajen är bäst ändå” när laget förlorade. Nu hotar de tränaren med stryk och raketer. Hammarby har mycket att förlora. Och de har motspelare bland sin egen publik.
14. Malmö FF – Varje år utan guld är ett förlorat år. Förmodligen även 2008. Men de ska få en arena som är döpt efter pengar så i år går de inte helt lottlösa.
15. Kalmar FF – Laget svänger lika lite som en svensktoppssamba, men i år är det inne att gilla Kalmar. Nu är det upp till bevis. Fallhöjden är stor.
16. IFK Norrköping – Nykomlingar med press. En undersökning visar att fyrtio procent av invånarna i Norrköping tror att Allsvenskan haft en fem år lång paus i väntan på att de ska ta sig upp. Samma undersökning visar att tjugo procent tror att laget kommer bli Svenska mästare i år. Fyrtio procent trodde att laget blev mästare redan i höstas.

Om det var någon som tvivlade...

... på vad som bestämmer: jag hoppas ni såg "matchen" mellan Sverige och Brasilien igår.

Varför spelades Sveriges hemmamatch i London?
Varför spelade inte Zlatan?
Varför klagar inte Lagerbäck, Lagrell och alla andra ledare inom fotbollen över detta?

Just det: pengar.

Det finns få frågor där svaret inte är pengar. Inom fotboll finns det ingen.

Undantaget är möjligen den lilla fotbollsoas som än så länge heter Allsvenskan. Där kan fortfarande lag som GIF Sundsvall och Ljungskile finnas med och vinna matcher. Och lag som Kalmar kan tippas i topp. Men egentligen är även den oasen bara en hägring. I längden är det de rikaste som vinner.

Mats Hårds Allsvenska tabell 2008 del två. – Vinnare är de som har minst att förlora.

Mittenträsket
5. Örebro SK – Har tränat fallteknik. De vet hur man förlorar.
6. Trelleborg – Vet att de hör till Superettan.
7. Elfsborg – I Borås säljer affärerna bara almanackor från 2006. Framtiden är lagd till handlingarna.
8. Halmstad – Kungen av mittenträsket. Vill ingenting.
9. Djurgården – Så länge de inte lägger 14 miljoner på en DVD-brasse är väl säsongen rätt lyckad?
10. Helsingborg – Har egentligen potential att ligga i botten av den här tabellen.
11. Ljungskile – Mirakel hit och Åshöjden dit. Om de åker ur så kommer de sjunka som bohusgranit i serierna. Hälsa Stenungsund och Skogen på väg ner!
12. AIK – Klubben känns som en tonåring. Ena dagen underbar, nästa självmordsbenägen.

Imorgon: botten- lagen som har mest att förlora.

Allsvenskan 2008

Minnesgoda läsare vet att jag propagerade för en utökning av Allsvenskan redan när Giffarna åkte ut. (Jag skrev om Bruce Springsteen och Del Piero också, liksom en massa andra saker som andra sedan gjort sig breda över. Det är min lott, jag gör skor åt andra och går hem barfota... Du har hört den visan.) Nu har Allsvenskan sexton lag. Två extra. Ett av dem är Giffarna.
     Det blir längre till toppen men lika nära till botten.
     Botten kan du lita på. Förr eller senare når du den.
     Det finns lag som flyger högt nu. Som kanske har en medalj med sin in i serien. Andra har redan bokat en plats på botten.

Jag fick inte vara med på Spelbilagans interna tipstävling, men jag har min egen lista. Tabellen som visar vilka som har mest att förlora och vilka som har minst. I botten på den ligger laget som har mest att förlora. Etta ligger så klart laget som har minst att förlora.
     Jag delar upp tabellen i tre delar. Håll till godo.

Mats Hårds Allsvenska tabell 2008. – Vinnare är de som har minst att förlora.

Toppen
1. GIF Sundsvall – Vi är här. Ett finger i röven på resten av Sverige. Vi har inget att förlora.
2. IFK Göteborg – Skattefiffel, hemliga konton, en styrelse som inte vet vad kassören gör, oregistrerade spelare utan åtgärd och som kronan på verket ett SM-guld. Änglarna har slutit kontrakt med Djävulen och Gud fader. De kan inte förlora.
3. Gefle – Vad skulle hända om de åkte ut? Det är fler som kollar Brynäs sommarträning.
4. Gais – Äkta gaisare vill sparka uppåt och vill åka ut. Gärna ända ner till division två. Det är ändå Blåvitts fel.

Imorgon: mittenträsket.

Tipskungen

Kolla in den här juvelen. Tipskungen. Jag känner honom. Tror ni han spelar på de spel han föreslår? I så fall tror ni säkert inte att aktietipsare tipsar om aktier de själva köpt för att få dem att stiga, att domarna inte är köpta i engelsk fotboll och att Carolina Klüft inte är man.
      Okej, det sista var ett skämt.

Hur som. Tipskungen (Det skulle kunna vara jag också, har du tänkt på det?) har missuppfattat det hela. Han verkar tro att han sysslar med välgörande ändamål.

1 X 2

Tidningen, förlåt: Spelbilagan som jag jobbade åt förut har uteslutit mig ur sitt gemensamma tips. Det är så det blir. Ur öga ur minne.
      Jag frågade. Jag förnedrade mig och skickade ett mejl till Polo. Fick just svar: Tipset är redan inlämnat. Fick du inte mejlet?
      Billigt. Så jävla billigt! Han kan gå och kyssa Ester Kristiansson i arslet.
      Hennes mejl får jag för resten heller längre. Det senaste jag fick med svenskfotboll.se i mejladressen kom för veckor sen. Där stod att Svensk fotboll skaffat en ny partner. (Det är en älskling med många partners.) Partner betyder pengar. För det kan knappast vara intellektuellt utbyte. Eller vad sägs om följande citat:
”- Fotboll är den största sporten i Sverige och landslagets matcher följs med stort intresse av hela nationen, säger Klaus Hansen Vikström, marknadschef i...” (Ni får ingen reklam i min blogg!)
      Undrar hur länge de filade på det citatet. Finns det en särskild hylla i helvetet där folk som säger självklarheter plågas? Jag hoppas det.

Spelbilagan förresten. Jag är glad att jag slutade. De erbjöd mig tre alternativ.

1. Sitta i källaren och redigera konsumentsidor.
X. Gå tyst och fortsätta som frilans med en eller ett par uppdrag i månaden.
2. Gå ut med hela historien och sedan ge mig sparken.

Det var inte lätt att hitta en vinnare där. Jag satsade på kryss.
      Vad det handlade om? Ja, inte bloggen i alla fall. Nej, det handlade om pengar. Vad annars?
      Bloggen tog jag hand om. Det krävdes en liten lönnfet målvakt, men de gick på det allihop. Det var min bästa fint. De hade aldrig en aning.
      Hur jag lyckades?
      Rätt gissat – pengar.

En hälsning till alla som måste jobba med sport och spel istället för att trycka i sig ägg och whiskey och springa nakna runt en eld i Blåkulla

Glad Påsk.

Grönland Tretton fel, del 2

Hörde att Grönland (det låter som en norsk mittback) såg fördelar med att isen kring polerna smälter. De hoppas hitta olja.
      Toppen. Då kan de elda upp den så isen smälter ännu mer. Och då kanske de kan borra upp ny olja?
      Är inte det ett stiligt självmål? Vem var det som sa att civilisationen ständigt hittar nya sätt att dribbla bort sig själv”?
      Ingen tror jag. Det är dags nu:
”Civilisationen hittar ständigt nya sätt att dribbla bort sig själv” M Hård.

Det leder oss in på följande:
Tretton fel - konsten att förlora pengar.
Del 2. Låna till förluster
Du har satt halva lönen på att Giffarna ska släppa in färre än sex mål i en avgörande match på bortaplan. Det känns som ett säkert kort. Du har inga höga odds, men du har lastat in en rejäl slant. Sen sitter du framför text-tv och ser målen trilla in. Du stänger av teven och sätter på den igen, men resultatet är det samma och plötsligt kan du inte betala hyran.
      Det kan var pinsamt.
      Vad du måste göra då är att snabbt sätta resten av lönen på spel för att vinna tillbaka pengarna. Det är efter att det också gått åt helvete som du måste låna pengar. Och det är då, med tio tusen lånade kronor i handen, som förloraren i dig kommer fram.
”Varför betala en hög ränta på de där pengarna? Ikväll är det derby i Milano. Ett bolag i England ger 3,10 på Milanseger. Och du vet att Zlatan är skadad. Du kan spela för en tredjedel.”
      Nästa dag tar du ett nytt lån. Och nu börjar du bli rädd för den där förloraren och rädsla är förlorarens bästa vän. Han säger det du vet: ”Det bästa sättet att bli av med mig är att vinna. Det är det enda sättet. Det kan gå fort.”

Snart är det vår. Då vill pojkarna slåss.

Balt

Jag hatar matcher i Baltikum. Så fort FC Trådbuss ska möta Lokomotiv Sparkonto är det nån jävel som är där och ser till att oddsen åker hiss i Asien och plötsligt blir den baltiska bollen väldigt hal. Och så sitter man där med sina odds åt helvete.

Blomman har redan glidit upp till chefen med sin vad var det jag sa?-blick.
Han ska få min håll käften!-blick.

Jag ska ta en krita och skriva "Jag ska inte lita på Baltligor" hundra gånger på en svart tavla. Nej, jag ska tvinga Blomman att skriva "Jag ska inte säga vad var det jag sa."

Hur många balter lämnade vi ut egentligen? Det var väl inte så många? Och så gör de så här.

Annars? Väntar på att någon från Tidningen ska höra av sig och bjuda in mig till deras Allsvenska tipstävling. Det gjorde de förra året.

Systemet

Helgen var en guldgruva. Tack alla ni som trodde att Leyton Orient var en tesort och spelade på Millwall! Tack Leyton Orient. En bra helg är när favoriterna faller. För det första hamnar spelarnas pengar i vårt bolags kassakista. För det andra hamnar andra bolags pengar i min egen ficka.

Jo, jag spelar. Det är lika bra att ta bladet från munnen. Jag hade en anledning att mörka det. Men nu är jag synad.

Jag var upp till Sundsvall.
      Träffade farsan.
      Vi satt i hans etta längst upp i huset i Nacksta. Han pekade ut genom fönstret. Det var dimma.
      – På en bra dag kan man se till Idrottsparken, sa han.
      – I helvete, sa jag. Den ligger åt andra hållet. Du kan se Selångerån. Och skogen. Det är allt.
      – Från balkongen, sa han.
      Det var blött på balkongen och jag såg ingenting. Men jag kunde röka och få lite frisk luft.
      – Om du lutar dig ut kan du se Idrottsparken, sa han. På en bra dag.
      Jag stack ut huvudet förbi betongväggen och stirrade. Luften var som minimjölk.
      – Detta är ingen bra dag.
      Farsan hostade.
      – Den är inte sämre än de flesta.
      – Det heter Norrporten Arena, sa jag. De har sålt namnet för pengar.
      Vi gick in igen.
      – Du luktar som en drake, sa jag.
      – Det är mina nya mediciner, sa han. Jag blir så satans torr i munnen.
      Jag lät balkongdörren vara öppen och vi satt i var sin stol och tittade på utsikten som skulle finnas bakom dimman.
      – Jag läste på bloggen din, sa han. Jag läste boken också när den kom i papper. Jag förstod ju att det är du. Fast jag ville inget säga. Du skriver som om jag var död.
      – Är det konstigt? sa jag.
      Han frågade om jag hade en cigarett till. Jag gav honom en och tog en själv. Han pekade på ett askfat som stod på ett litet bord och jag reste mig och hämtade det.
      – Vi kan röka inne.
      Han lutade sig tillbaka i fåtöljen med askfatet på armstödet.
      – Hur mycket spelar du? sa han.
      – Tillräckligt, sa jag
      – Tillräckligt lite eller tillräckligt mycket?
      Jag svarade inte. Han skakade på huvudet.
      – Jag vet hur du tänker, sa han. Jag har läst på bloggen, men en spelare kan inte lura en spelare.
      – Du sitter här och försöker lära mig hur jag ska leva mitt liv. Jag tror inte det är sant.
      Jag fimpade min cigarett i hans askkopp och reste mig. Han satt kvar med stängda ögon.
      – Kan du låna mig tre tusen?
      – Vem är du skyldig?
      – Ingen, sa han. Det är hyran.
      Jag sa inget om att jag trodde han ljög. Jag tog upp tre. Han öppnade ögonen och tittade på dem och tog dem. Sen gav han tillbaka en av dem.
      – Lägg ett spel åt mig, sa han. Du väljer. Vi delar på vinsten.
      Innan jag gick ut lade jag sedeln på diskbänken i köket.

Så okej. Jag spelar. Men jag har ett system och det är säkert. I princip.
      Jag säger inte hur det ser ut, men det bygger på kunskap och inte på tur.
      Vet du förresten vad det är för fel på de här oddsen? KBSC Kazincbaricika - Budapest Honvéd FC 1: 5,50 X: 4,10 2: 2,40
      Troligen inte. Men jag vet.

Pengar

Några ord om pengar. Varför pratar jag så mycket om det?
    Dum fråga. Alla pratar om pengar. Det är pengar som bestämmer. Med pengar kan du göra saker som är omöjliga för den som saknar pengar. Den som tjänar pengar är värd mer än den som inte gör det. I alla fall mer pengar. Och det är pengar som räknas.
    Visst, det suger. Jag vet det, du vet det, men alla andra tror på det. De kanske låtsas som att de inte tycker så, du kan låtsas att det inte är så, du kan vara den ende som har rätt, men till slut kommer du upptäcka att det bara gjort dig ensam.
    Alla andra må vara idioter, men de har kul tillsammans och de har en fetare budget.
    Kort sagt: pengar är yta. Men det är en snygg yta. Och om du ändå är rutten inuti.

Litterära självmål

Börjar bli varm i kläderna igen efter ett par veckor här på bloggen. Det där med bok känns som bortaplan.
    Jag försökte faktiskt för något år sedan med en bok i mitt eget namn. Kan väl erkänna det. Det skulle bli en chick & dicklit i journalistmiljö. Den handlade om en reporter som hette Daniel och en reporter som hette Jennifer. Detta var en nyckelscen:

”Jennifer stannade framför mig i korridoren. Hennes ögon studerade min torso.
    – Snygg, sa hon.
    – Jag vet. Det är AlbinoLeffe, sa jag och förstod att jag sagt för mycket, naturligtvis visste hon vad det var för tröja. Jag letade efter ett drag av irritation i hennes ansikte men till min lättnad såg jag snarare en något större glöd.
    – Jag ser att du valde bortastället, sa hon långsamt och lät sitt högra pekfinger undersöka tyget i den italienska fotbollströjan. Ett intressant val.
    – Hur så? sa jag.
    – AlbinoLeffe har ju haft en tendens att uppträda lite osäkert på bortaplan.
    – Det är förra årets tröja, sa jag nervöst.
    – Jag ser det. Kanske dags att köpa en ny?
    Hon log skälmskt och gick vidare i korridoren. Fan, tänkte jag. Jag måste genast beställa en ny tröja. Nej två. En large och en small.”

Jag skrev några sidor och visade några sidor för en kompis som jobbar på ett förlag. Hon har inte hört av sig sen dess.
    Inte konstigt. Texten är nedlusad av adverb.

Allt för få fotomodellsnygga kvinnor låter sig förföras av AlbinoLeffes bortaställ. Men du kan nog få en dunk i ryggen av Blomman. Eller Polo.
    Eller mig.
    Ja jävlar, där har du antagligen också hela den potentiella publiken för en sån bok. Bandybenny skulle nog tigga till sig ett gratis ex.
    Så som författare är jag iskall. Grejen är att jag inte kan hitta på saker. Allt jag skriver är sant. (Utom när jag ändrar för att skydda någons identitet.) Det är det enda jag kan. Så tråkig är jag.

Dessutom finns det inga pengar författaryrket. Inte om man är seriös. -Med pengar alltså.

Bredbandsstrul

Bredbandet krånglar. Jag tror Sara jävlas med mig. Jag hör att hon är hemma men jag tänker inte knacka på.

Vi har byggt upp väggen igen. Den vi rev när jag köpte lägenheten intill hennes och vi flyttade ihop. Det blev enklast så. (Det säger en del, med tanke på hur krångligt det var.)
      Vi fick var sitt badrum. Hon fick köket och balkongen. Jag fick kaffemaskinen och ett kokskåp.

Jag är fortfarande skyldig henne pengar.

Vi har en stor dörr i väggen i fall vi skulle vilja gå tillbaka. Hon har ett lås på sin sida och jag har ett på min sida. Just nu är den låst från båda håll.

Det är när jag röker inne tror jag. Hon känner lukten och då drar hon ut sladden till bredbandsmodemet.
      Hon får skylla sig själv. Hon kunde gett mig balkongen.

Bandybenny

Har fått rätt många mejl från spelare som är irriterade över att Edsbyn vann över Västerås SK i bandy igår. Men skyll inte på mig! Jag gick på vad Bandybenny sa. Tror ni inte att vi förlorade pengar på att VSK släppte in fyra mål på en kafferast igår? Väldigt få mejl från de som vann dem. Otacksamma typer.

Bandybenny bor i Bollnäs. Det är honom man ringer när man vill veta vad som helst om bandy. Ibland svarar han full. Han är ingen vinnare, Bandybenny. Men han kan bandy.
En gång svarade hans fru. Hon är verkligen ingen vinnare.

Västerås borde ringa honom. Han kan berätta hur lång en match är. Det kan jag med: nittio minuter. Eller tills ni har förlorat.

Bandybenny säger att Edsbyn är en fördömd stad. Att det bor troll där.

Hockey

Förlorade några tusen i går på att inte spela Liverpool som segrare mot Inter i åttondelsfinalen i Champions League.

Spelbilagorna matar på med sida upp och sida ner om hockeyslutspelet. Jag är så glad att jag slipper sitta på de morgonmötena. Så glad.
    Tyvärr drabbas jag i alla fall. Blomman lyckades skyffla över det på mig så nu måste jag spika siffror på skiten. Jag gick på en riktig svepning.
    – Mats, du är väl egentligen rätt kunnig på hockey? sa chefen.
    – Klart jag är, sa jag. Det kom som en reflex och sen satt jag med jobbet i knäet.
    – Jag ska skriva speltips, sa jag. Jag är ett ansikte. Ingen räknenisse.
    Blomman lade en tabell på mitt bord och en lista över slutspelet.
    – Vad ska du göra? frågade jag, men jag fick inget svar.

Liverpool är lite som jag. De växer med uppgiften. I engelska ligan är Liverpool en risk. Många sköna tripplar, dubblar och stryktips har fallit på grund av dem. I europaspelet är de rena banken. Men jag tar inga risker. Jag har ett system. Man måste ha ett system.

Blomman verkar tro att han ska kunna ligga och fiska på topp utan att göra grovjobbet. Att vi andra ska servera honom bollarna. Det finns en sån i varje lag.

Fikat med Jenny

Vad kan jag säga? Det var derbykaraktär på matchen. Efter en halvtimme började hon prata om genus. Det var typ 1.10 på det att det skulle hända. Jag fattar inte varför hon hela tiden gör det. Jag tror på könsmaktsordningen. (Ärligt. Jag är helt nere med den. Det är den enda maktordning där jag inte slutar som förlorare.) Men det spelar ingen roll vad jag säger. Oddsen är emot mig och när matchen är slut är det på något vis alltid mitt fel.

Det finns tydligen sex kön. Det var det nya som hon sa.
    – Jag tror att jag söp mig igenom ett par tre av dem i helgen, sa jag.
    – Visst. Skämta bara, sa hon.
    – Okej då, sa jag. Men varför bara sex? Om kön ändå bara är en social konstruktion kan vi väl ha hur många som helst?
    – Mats.
    – Det är väl alltid nån som inte tycker sig passa in. Frisörer med snopp som älskar Phil Collins, sa jag. Är de med? Annars blir det sju.
    – Mats.
    – Vad då? Det är väl lika bra och köra. Unga mammor med fleeceväst? De är lite läskiga. Åtta. Nattchefer på kvällstidningar? Nio.
    Jag gick igång.
    – Mittfältare i Kalmar FF, tio. Bröderna Elm? Är de ett eget kön? Nej, de är nog bara ovanligt gängliga. Men taxichaufförer, elva. Timråbor, tolv.
    Hon rörde på munnen som om hon tänkte säga något men hon bet ihop.
    – Förlorare, sa jag. Är de ett eget kön? I så fall tillhör jag det. Förlorarna - Det trettonde könet.
    – Mats, sa Jenny. Du är fortfarande jävligt mycket man.
    I vissa lägen skulle det vara en komplimang. Det är rätt höga odds på att det var så hon menade den här gången.

Tevefotboll

Genomgår en måndagsbaksmälla. Fotbollsbakis. Det är det man blir när man sett sex, sju fotbollsmatcher på en helg. Man sitter hemma och undrar vad man gjorde i sitt liv innan det fanns fotboll på teve dygnet runt.

Man kan sätta på teven lördag lunch och sen är den på tills man somnar på söndagen.

Teven är förresten det enda jag sätter på nu för tiden.

Lördag. Igen.

Sitter hemma. Ska köra melodifestivalen ikväll. Det är också pengar. Det är enklare at sätta odds när man har hört låtarna… Ja du hör ju.
      Hur orkar alla människor hålla sig nyktra på sina jobb? Hur orkar jag? Men vem tackar oss för det? Ingen. Vi borde få pris från staten. En medalj och ett diplom: Tack för att du orkade 2008.

Tänkte berätta om fikat med Jenny, men eftersom det är internationella kvinnodagen ska jag låta bli. Jag visar respekt.

Appropå kvinnor så hördes det ljud ifrån Saras lägenhet i natt. Inte för att jag lyssnar.
      Nej jag är nöjd. Jag har det bra. Jag kan röka inne.

Konsten att förlora pengar

Jag skriver alltså tips i spelbilagorna (alltså det där tidningarna som Pagen och de skriver i för att det ska finnas lita artiklar mellan våra annonser.) Speltips. På Internet också. Jag skulle bli rätt iskall här på jobbet om jag sa exakt var och hur, men säg så här: oddsen för att du läst de tipsen är låga.
    I alla fall. Det finns tillfällen då jag undrar vad fan jag håller på med. Det kanske är därför jag börjat blogga igen? Detta är ett sådant tillfälle. Därför tänkte jag berätta hur man gör för att förlora pengar. På riktigt. Ett annat slags tips.

Konsten att förlora pengar: Tripplar.
Så här: Chelseamatchen i veckan var glasklar. På ett litet horbolag på nätet kunde du kanske få 1,35. Lägg in tusen spänn och få trehundrafemtio. Lägg in fem tusen och du har en ny iPod.
    Många tycker det är för riskabelt. De vill spela för en hundring och trettiofem spänn är ingenting. Fair enough. Fem tusen är ändå fem tusen. Det är då tripplarna kommer in.
    Säg att Arsenal samtidigt gav t.ex 1,25. Om du spelar dem ihop kan du multiplicera oddsen. Då får du 1,69. Det är bättre men du behöver en lag som får upp siffrorna lite. GIF Sundsvall. Säg att de spelar samma kväll till 3,10. Om alla tre går din väg har du plötsligt över fem gånger pengarna.
    Antingen sätter du då tusen spänn på enbart Chelsea eller så tänker du: fan, det kan hända. Giffarna kan vinna. Jag sätter en hundring så får jag lite spänning.

Det är som att samtidigt limma på tre tjejer för att få till en fyrkant, istället för att satsa på den som står ensam vid baren och ber om att bli uppraggad.

Låter det självklart? Det är det inte. Det spelar ingen roll vad man säger. Folk kommer ändå att välja att tro på Giffarna. Kolla i våra böcker så får du se. De kommer alltid göra det.

Bank of Chelsea

Och du som inte spelade på Chelsea igår. Vad har du att säga till ditt försvar? Du ska lyssna på Mats.

Jenny

Vad kan jag säga om Skåne-Jenny? Vi ska ses i morgon. Och fika. Hon bor i Stockholm nu. Har fått jobb på SvD. Hon träffar killar med skägg och luva. Hon går på yoga, sparar pengar varje månad och skriver jättelånga artiklar utan vinkel.
    Hon ringer en gång per månad och då är hon alltid nykter. Jag vet inte varför vi träffas och fikar. Hon föreslår alltid väl upplysta caféer utan alkohol, och hon skrattar inte åt mina skämt.
    Hon har gått i terapi.
    – Du var roligare förr i tiden, sa jag senast vi fikade. När du var trasig och hopplös.
    Hon sa Mats, och lade huvudet på sned. Hur mår du?
    Jag sa att jag mår förjävligt och sen såg jag hur hon repeterade vad hennes terapeut sagt: låt inte honom lägga sina problem på dig. Låt inte honom göra sina problem till dina.
    Hon ställde konstruktiva frågor och jag gav destruktiva svar och tänkte på vad hon skulle säga på nästa terapisamtal.
    Det är lite ledsamt att se henne.

Kontaktsvårigheter

Jobbar hemifrån på förmiddagen. Måste försöka få ordning på nätverket här hemma om jag ska kunna hantera den här bloggen. Modemet står i min lägenhet men kontakten sitter i Saras lägenhet. Det är hon som äger telefonjacket men det är jag som betalar interneträkningen.
    Det är komplicerat att förklara. Vi har ett hemma- och ett bortaomklädningsrum kan man säga. Om man nu måste säga allt. Jag kan ta det en annan gång.
    Hur som. Ibland tror jag att hon drar ut jacket bara för att jävlas. Ibland stänger jag av modemet. Också för att jävlas.
    Som sagt. Det är komplicerat.

Vilka odds som helst

Hur kan jag skriva så här? Att vi alltid vinner? Borde jag inte vilja att folk ska tro att de kan vinna på våra spel?
    Jo. Så skulle nog chefen också säga. Men. Chefen är en idiot. Som alla chefer.
    För det första: chefen tror att Mats Hård är en lönnfet fattiglapp till författare som hittar på. Han är blåst. Blåst. Precis som alla andra.

För det andra: det spelar ingen roll hur många gånger man säger att banken alltid vinner. Det räcker att en enda gång peka på en vinnare för att folk ska spela igen.
    Vi är alla förlorare. Och vi hatar det. Allt som krävs är lite, lite hopp. Sen tar vi vilka skitodds som helst.
    ”Sannolikheten att vinna är kanske minimal. Men om jag inte spelar alls är den noll. Och någon måste vinna. Det kan bli jag. Jag kan bli en vinnare.”

Förr i världen kastade folk pengar i en brunn. Och sen det kom någon och sopade upp dem. Vi är dem. Vi sopar upp i önskebrunnen. Vi säljer chansen att slippa känna sig som förlorare. Det är ett jävla sätt, ja visst, men affärsidén är oslagbar. En miljon bloggar kan inte stoppa den.

Okej, du går inte på det, men andra gör det. Tillräckligt många.

Förresten: Chelsea är säker i morgon. Grekiska lag är iskalla på bortaplan. Dessutom har deras striker brutit armen. Sätt en tusenlapp på dem så kan du dricka champagne till fiskpinnarna i helgen.

Är du sugen?

Krogrunda

Så går en skithelg från vårt liv och kommer aldrig åter.

Nej. Jag stod inte på någon blåsig IP lördags för att se Gifarnas träningsmatch. Det var inte ett spelbart event. Om man säger så.

Bedömde att risken att träffa före detta kollegor var för stor. Ville inte riskera att springa in i Polo. Ville inte behöva höra om hur han har det på den där spelbilagan som han kallar tidning. Ville inte.

På kvällen gick jag ut. Ibland är det skönt att gå ut själv. Hängde en stund på Riche tills två gamla nattchefer dök upp. De pratade om pengar. Jag bjöd dem på drinkar. Gav mycket dricks och gick till Debaser. Träffade en frilansfotograf som jag jobbat med några gånger. Hon trodde jag var kvar på spelbilagan. Orkade inte förklara. Gick till Pelikan. Ett självmål. Givetvis. Alla var där. Och samtidigt ingen. Köpte en runda till de jag kände. Vi hade inget att säga.

Jag kände mig som Svensk fotboll: i desperat behov av nya arenor.

Kom hem. Kollade resultaten. Favoriterna föll som småbarnspappor på krogen. Det vann vi på. Vi vinner alltid.

Looking for the heart of saturday night

Idag är en stor dag. Slog vad med Blomman (28-årig oddssättare som nyss flyttat till Stockholm, går runt som om han tror att det ska dyka upp nåt nytt och kul bakom varje gathörn, kan jobba dygnet runt och dricker för lite) förra veckan. Det gällde bandy och han borde vetat bättre.

Nu måste han jobba mitt pass ikväll. Och säg så här: det finns roligare saker att göra än att bevaka melodifestivalen. Och jag syftar inte på La Liga på TV. (Inte enbart.) Det är lördag. Jag har pengar. Let there be rock.