En skitmatch

Det verkar som om våren är på gång. Jag mår fruktansvärt.

Jag var på Råsunda igår. Det var en skitmatch. En nollnollmatch. Men sådana har jag sett förr. Det är inte därför.

Vi var på en restaurang. Lite spelfolk, lite kunder, lite gäster, lite löst folk. Olle Nordin var där och jag önskar att jag hade pratat med honom om VM 90. Det gjorde jag inte.
      Det kallas event. Lite middag. Lite snack. Någon gammal radiosportmedarbetare kommer dit. Jag kör lite sång och lite dans och alla samarbetar och alla presenterar. Jag föreslår några spel. Och under matchen är det VIP-rum och i paus är det bubbel och jag föreslår några spel.
Bakom en laxsnitt fick jag se ett ansikte jag kände igen.
      – Jag spyr på det här, sa jag.
      – Jag med, sa hon. Det är långt ifrån fotboll.
      – Det är pengar.
      – Det är pengar.
      Och efteråt var det affärer och rollups och powerpoint på Scandic och jag sa att jag dör om jag inte kommer härifrån. Och jag vet i fan hur, men hon hade fixat två flaskor skumpa och vi åkte hem till mig och öppnade den ena.
      – För alla skitmatcher, sa jag.
      – Skål!!!!!!!!!!!!!!!!!!! sa hon.
      Anne-marie eller vad hon heter berättade hur hon hade fått sluta på Spelbilagan och hur det hade tagit slut med Polo. Hon jobbade med PR nu. Hon hade fyllt trettiotvå.
      – Ofattbart, sa jag. Då är vi lika gamla nu. Förut var du mycket yngre.
      – Du är så rolig!!!!!!!!!!!!!!!!!!! sa hon.
      Jag sa att jag jobbade med pengar. Sen fanns liksom inget annat att göra.
      Jag hånglade som en pit bull.

Sen gick det inte. Allt är Saras fel. Det lät konstigt från hennes lägenhet. Jag tyckte det. Så när jag varit på toaletten gick jag till dörren och lyssnade. Hon spelade Ulf Lundell och det lät som hon grät och jag vet inte vad som gjorde mig mest orolig.       Lokalradiobruden frågade vad jag gjorde. Jag vände mig om. Hon satt på sängen i trosor och linne och stretchade. Hon måste bo på gymet. Nu stretchade hon. Musklerna flexade under hennes hud. Det såg ut som tecken, som bokstäver. Jag stod och tittade en lång stund och läste orden som hennes kropp skrev.
      – Vad är det? Ta av dig kavajen!!!!!!!!!!!!!!!!!!! sa hon.
      Jag såg ner och upptäckte att jag hade boxershorts och kavaj. Jag tog av den och vi hånglade mer. Jag skruvade upp tevens ljud för att slippa höra ljuden från Sara men det tog aldrig fart.
      Jag såg på när hon klädde på sig. Läste vad hennes kropp skrev och jag tyckte att det stod wanker.
      På armarna, på låren, i rutorna på hennes mage tyckte jag mig se de bokstäverna: wanker.
      – Hej då Mats, sa hon när hon gick.
      Det hade inte varit några utropstecken från henne när vi hånglade heller.
      Jag sa hej då och när jag hörde hissen åka ner så ångrade jag mig och ville springa efter henne. Det gjorde jag inte.

Jag kände på dörren till Sara. Den var låst.

Jag gjorde andra saker också igår. Affärer. Spel. Det kan bli pengar. Riktiga pengar. Vi tar det en annan gång.

Ikväll är det GIF. Jag har ont i magen.