2008-03-02

Krogrunda

Så går en skithelg från vårt liv och kommer aldrig åter.

Nej. Jag stod inte på någon blåsig IP lördags för att se Gifarnas träningsmatch. Det var inte ett spelbart event. Om man säger så.

Bedömde att risken att träffa före detta kollegor var för stor. Ville inte riskera att springa in i Polo. Ville inte behöva höra om hur han har det på den där spelbilagan som han kallar tidning. Ville inte.

På kvällen gick jag ut. Ibland är det skönt att gå ut själv. Hängde en stund på Riche tills två gamla nattchefer dök upp. De pratade om pengar. Jag bjöd dem på drinkar. Gav mycket dricks och gick till Debaser. Träffade en frilansfotograf som jag jobbat med några gånger. Hon trodde jag var kvar på spelbilagan. Orkade inte förklara. Gick till Pelikan. Ett självmål. Givetvis. Alla var där. Och samtidigt ingen. Köpte en runda till de jag kände. Vi hade inget att säga.

Jag kände mig som Svensk fotboll: i desperat behov av nya arenor.

Kom hem. Kollade resultaten. Favoriterna föll som småbarnspappor på krogen. Det vann vi på. Vi vinner alltid.

0 Comments:

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home

Powered by Blogger


Rätten till alla texter på Konsten att förlora tillhör upphovsmannen. All vidareanvändning i kommersiellt syfte är förbjuden. – Jag stämmer arslet av dig. Bara så du vet.