Premiärhelgen

Previously on the fine art of losing.

Fotbollsreportern Mats Hård vaknade med ett ryck. Han befann sig i ett främmande rum. Döda möbler och heltäcknigsmatta.
  Han vände sig om. Ett avtryck av en kropp dröjde sig kvar i madrassen. Ett mörkt hårstrå låg på det vita lakanet.
  Mats Hård böjde sig fram och luktade i gropen på kudden och en våg av ensamhet sköljde över honom.

-Jag skriver som om det vore en TV-serie. Märkte att det kändes lättare att skriva i tredje person. Känns som enda sättet att få ur mig detta.

Hård gick till hotellrummets toalett. Han såg sin drygt 30-åriga kropp i spegeln. Bit för bit spelades kvällen och natten upp i hans dunkande hjärna:

Dagen innan hade han bevakat den allsvenska premiären för Den kända tidningen. Han hade åkt till Malmö och skrivit färdigt där. Texten var lite tjurig, ingressen ville inte riktigt ge sig åt honom.
  Han hade gått till hotellets restaurang och ätit en kycklingwok när det pipit till av ett sms från en gammal kollega och väninna:
"Sitter på Möllan. Kom förbi, om du har lust. /J"
På Möllan skulle Hård drabbas av Jennys vänner. Svarthåriga tjejjer med pepparsprejen redo och långhåriga killar från Jönköping med credkomplex och skitiga programledarjobb på digital-tv.
  Som sportreporter med svart kavaj, Campione som mobilsignal och egen bildbyline, ansågs han politiskt inkorrekt. På gränsen till straffbar.
  Men han hade haft lust att träffa kvinnan som han tänkt så mycket på den senaste tiden och svarade på sms-et.

Under middagen hade texten låtit sig förföras och orden flöt ut via blodet i fingrarna ner i tangentbordet och upp på skärmen. När Hård väl fångat en text skrev den oftast sig själv. Han behövde nästan aldrig konsultera sina anteckningar för att minnas.
  "Peter Graulund böjer sig lite bakåt och hänger stilla i luften för att kunna nicka in bollen. Halmstads mittfältare lämnar sin medspelare utan alternativ genom att vända åt fel håll, vilket är upprinnelsen till hela anfallet."
  Det hade inte varit någon lysande fotbollsmatch jämfört med allt Hård sett, men det fanns alltid något vackert eller unikt i en match. Hård visste att ingen skribent kunde beskriva detaljerna som han.
  En dryg timme hade han jobbat med texten och läst den högt för att höra att den inte saknade det rätta flytet innan han känt sig klar att skicka den och slagit ihop datorn.

På Möllan hade Jenny läst Hårds sms: "Orkar inte slåss om din uppmärksamhet. Super ner mig i hotellbaren om en timme. Välkommen." och frågat "vilket hotel?" Hård kände känt spänningen stiga när mobilen vibrerade i fickan.
Jenny: "På väg. Kommer om 45."
Hård: "Ta en taxi. Min chef tar kvittot." .

Jenny kom innan Hård hunnit dricka ur sin andra Sol. Låga jeans och tröja med luva under en brun skinnjacka.
  De hade druckit några öl. Hård hade skrattat åt Jennys historier från knäcket i Turin. Hård hade tagit in öl och Tequila Reserva och satt upp allt på Fredrikssons rumsnummer.
  Sen baren stängt fortsatte festen på Hårds rum.

Tanken på tequila gjorde Hårde lite illamående. Han trampade på resterna av chips från minibaren och kände huvudet värka
  Hans intervjubandspelare låg på det körsbärsfärgade sängbordet. Han spolade tillbaka och tryckte på play:
Jenny: "Jag sitter här med den världsberömde fotbollsexperten XX XXX." Hon lät lite berusad, härmade en lokalradioreporter. "Hur skulle du beskriva den framgånsgsrika frilansjournalisten "Jenny"?"
  Sen hörde han sin egen röst: "Intelligent, alkoholiserad och med en smashing body" Han lät inte lika full som han hoppats. Han spolade fram:
Jenny: "Hur ser du på otrohet?"
Han själv: "Jag tycker det är viktigt. Jag har aldrig varit otrogen. Men i första hand måste jag vara trogen mot mig själv och mina egna känslor."
Jenny: "Vad känner du just nu då?"
Han själv: "Nu, när jag ser in i dina ögon är det underligt. Jag känner mig starkare, men samtidigt blir jag livrädd. Men jag vet vilken man jag vill vara."
Jenny: "Det är det vackraste jag har hört."
Han själv: "Det är från Spindelmannen. Ungefär."
  Det var verkligen inget korrekt citat, men Jenny hade tydligen förstått.
Jenny: "Jag vet. Den är så jävla bra. Visst är det förjävligt att de aldrig får varann?"
  Han spolade fram lite och lyssnade på ljuden från när de hade sex. Han konstaterade lite besviket att hela samlaget fick plats på bandet.

I gryningen hade han vaknat till. Fortfarande lite berusad. Ljuset hade börjat strila in genom fönstret. Han hade dragit för gardinerna och sedan legat och tittat på kvinnan bredvid sig, rört vid hennes axel. Hon hade vaknat och rullat upp på honom. De hade haft sex igen.

Hård väcktes i sina tankar av ljudet från sin mobil. Fredrikssons nummer. Han hade ingen lust att höra den skäggige fotografen med sin gnällig örebrodialekt fråga vad fan svindyr tequila och 8 öl gjorde på hans räkning Han stängde av.
  Samtalet från Fredriksson påminde honom om den gången han träffade sin sambo Sara.
  Plötsligt var han klarvaken. Han kollade på klockan. Klockan 12 skulle han träffa Saras pappa för att käka lunch.
  Ångesten började krypa uppför ryggraden. Han öppnade sin dator och läste igenom sin dagboksblogg i jakt på sig själv.

En konstig sak att göra så dags? Vad skulle jag göra? Och är det dummare än att supa ner sig och vara otrogen med sin kompis dan före Malmö-IFK?

Lunchen blev tortyr. Den inkokta laxen åkte hiss. Inne i huvudet blixtrade bilder av hans händer på Jennys bröst. Hård var övertygad om att Saras pappa såg rakt igenom honom. Han försökte lyssna:
-...så småningom tänker vi flytta till Torekov för gott och då vore det roligt om ni hade ett hus i närheten och kunde tillbringa sommrar...
  Hård funderade på vad Saras pappa skulle säga om han berättade att han för några timmar sedan varit otrogen mot hans dotter, att han fortfarande kände hennes doft i näsborrarna och hellre skulle riva bilden på sig och Maradona än att köpa ett sommarhus för pappans pengar.
  Till slut öppnade han sin torra mun och sa det enda raka:
-Ja, och när vi får barn, så vore det ju extra bra om de kunde träffa mormor och morfar på somrarna.

-Var i helvete fick jag det där om barn ifrån? Vi har pratat om barn. Andras barn. Där är Sara och jag helt överens. Dem gillar vi inte.

Ordet barnbarn gjorde Saras Pappa våt i ögonvrån. Han erbjöd ett lån på 2 miljoner. Hård tackade ja.

Det är vad som hände. Kontraktet var påskrivet. När jag satte mig på pressläktaren på Malmö Stadion och hälsade på kollegorna hade Sara redan planerat trädgården.
  I fotbollens himmel besegrade Real Madrid Barcelona. I helvetet kämpade Giffarna ner Elfsborg. Ännu en säsong rullade igång.