funktionell teknik

En skrämmande tanke slog mig när jag satt och kollade Chelsea vs Liverpool nu: Jag börjar tänka som en förbundskapten!
  Alltså: Visst är det kul att finta, men det tar bara bort en eller två gubbar. Med en snabb boll rakt upp i banan kan du spela förbi ett helt motståndarlag. Det behövs ingen fint, det gäller bara att slå bollen där ingen förväntar sig den. Att se motståndarnas blinda fläck.

Middag med Sara funkade inte. Hon skulle träffa sitt nätverk ikväll. Jag hade glömt det. Hon hade inte behövt bli sur.

Anders frågade mig om jag sett den där "konsten att förlora"?
  Naturligtvis hade jag inte det. Anders beskrev Hård. Han kom fram till han var ganska lik oss båda.
-Låter som Mats Hård is a Wanker, sa jag (eller nåt i den stilen).
-Du är bara sur för att han inte nämnt dig vid namn.

Jag hade inte heller behövt bli sur. Jag vet att det är viktigt för Sara.

Jag har vidtagit alla åtgärder som krävs för att förbli anonym. Hårfärger ändras, namn döljs och tidpunkter förskjuts. Eller förblir korrekta.
  Ibland är sanningen det bästa kamouflaget.

Snacket med Anders fick mig ändå att tänka:
Det är skrämmande hur få människor som känner mig på riktigt.