Jag låg i natt och...

...tänkte på vad jag skulle göra om Jenny kom in i på pressläktaren där jag satt och läste programblad och förberedde mig för match mellan tillexempel Hammarby och Örgryte IS.
  Det var inte svårt. Inget konstigt att hälsa på en kollega. Kanske en kram? Inte min stil. Puss på kinden? Snyggt. Lite Ekwall kanske.
  Hur som helst skulle det vara lätt.

Men tänk om jag råkade stöta på henne på utanför korvkiosken på Medborgarplatsen mitt i natten?
  Tänk om hon skulle gå med någon annan? Nån fjunig typ med svarta glasögon och säckiga jävla nudiejeans långt ner på det degiga jävla arslet.
  En 24-årig sushieätande feministkille med axelväska och flottigt hår och totalt jävla askoll på exakt vilken av alla remixar på någon satans houselåt som borde spelats på Mondo den kvällen, trendkoll på fotboll (som han fått från mina artiklar) och bajentröja som han köpte så fort han steg av tåget från Bankeryd.
  Och sen ska hans totalt själlösa läppar viska något jävligt smart på noga bort-tränad småländska som han läst i senaste numret av tidningen Sex eller Public Service eller vad den veckans smak råkar heta och två timmar senare ska hans anemiska journalisthögskolehänder leta sig in under Jennys tröja till hennes bröst. Och fumla sig ner i hennes jeans....
  Helvete! Är det så hon vill ha det? Å så ska jag möta hennes blick och sen kasta mig hem i en taxi till Sara och ha ångestsex.

Sara! Tänk om hon är med? Det är klart att hon och jag står på AG i sommar när Jenny ramlar in.

Vad håller jag på med? Nu ringer jag XXX och fixar ett bord på AG imorgon och sen ringer jag Sara. Så här kan det inte fortsätta.
  Jag ska inte släppa in något sent kvitteringsmål!