0-0 match slutade i (skratt)orgie!

Varför känns det som alla andra har roligare på restaurang än Sara och jag? Det kan bli riktiga 0-0 matcher när vi går ut.
  Det var samma sak när vi var på Lo Scudetto senast. Till höger om oss satt ett par: Han hade dressman-utseende, fast hans t-shirt kostade lika mycket som en kostym där. Hon hade långt rött hår och såg ut som en som kommer få viktproblem och bli en tält-tant om några år.
  Under hela middagen satt vi och hörde deras förälskade samtal. Först var det kul att tjuvlyssna, sen blev det lite påträngade och svårt att prata.
  Vi tog ingen efterrätt.

På AG nu kändes det också som det var bättre stämning, godare mat och roligare människor på alla andra bord.
  Räddningen kom när två kompisar dök upp och vi kunde slå ihop våra bord.
  Äntligen slapp vi prata om maten och oss själva. Plötsligt lossnade spelet. Sara och jag dominerade planen som ett vältrimmat forwardspar. Två anfallare som vet exakt var den andre är.
  Sara var sådär snabb och cool som hon är egentligen. Eller kan vara. Jag drog historier. Berättade om hockeyskribenten som raggade sex på nätet. (Allt går bra tills han en dag kommer till en dejt med "Nettan_19" som han chattat med och nu tänker sätta på. När de möts i receptionen på hotell Diplomat visar det sig att det är hans lillasyster som står där.)
  På borden intill satt tysta par och kastade långa blickar mot vårt bord.

Vi kom hem lagom fulla. Inget gräl, men tillräkligt för att flytta upp spelet.
  Gjorde 45 klart godkända minuter!