bästa sushin

Jag tror att parmiddagarna är problemet.
  Inte för att Sara och Jag har något problem egentligen, men middagar triggar något.
  En av Saras kompisar verkar se middagar som matcher. Det gäller för henne att kunna visa upp ett starkt lag:
-Kolla mitt nyförvärv! Han är 28, inga barn sedan tidigare, kör Porsche och snart chef på MTG. Säg något, David!
-Content providers! Back Office. Mera vin älskling?

Jag undrar vad Sara tänker?
"Jag rullar på i min gamla 760. Han är inte chef men han jobbar sena kvällar och helger." eller
"Tja Mats får väl spela ut sitt kontrakt och sen gå som bosmanfall."
Hon säger inte sånt i alla fall. Men Sara är inte bekväm i förlora-rollen. Som jag.
  Ibland tror jag att hon tycker jag ska vara mer Office och mindre Offside.

Redovisningen av nya sommarhus, karriärsteg och köksrenoveringar kan pågå rätt länge. Förr eller senare kommer samtalsämnet upp: Vilket är stans bästa sushiställe?
  Frågan verkar vara det närmaste en livsfråga man kan komma 2005.
  Nästa gång någon talar om ett nytt ställe innanför, bakom eller under där man kan köpa Ännu Bättre Sushi, DEN BÄSTA I STAN, tänker jag börja prata statistik på allvar.
  Jag tänker tvinga alla att lyssna till landslagets laguppställning i senaste VM. Inklusive antal mål, matcher och moderklubb för samtliga spelare.

Läste förresten en gräslig mening i DN På Stan: "Här kan yngre medelålders äta gott och barhänga..."
  "yngre medelålders" Se där en etikett jag tidigare sluppit! Recensionen gällde Marie Laveau där Saras väninna naturligtvis bokat bord nästa vecka.
  Jag vet inte vad som hänt med mig. För två år sen hade jag hunnit bli trött på ett nytt ställe innan DN hann dit för att snobba ner det med sina fintidningsetiketter. Idag skulle jag hellre sitta på Möllan och äta deras lite salta lax med klyftpotatis sju dar i veckan bara jag fick prata med en LEVANDE människa.
  Jag skulle göra vad som helst för att slippa sitta på Hornsgatan bland andra "yngre medelålders" nästa vecka. Jag skulle hellre bli skickad till hockey-VM.
  Eller Timrå!

Och i takt med att nivån sjunker allt snabbare i mitt vinglas ökar lusten att ställa mig på Jacobsen-stolen och skrika så det ekar mellan globalknivar och rostfria vitvaror:
-Ni har aldrig jobbat i fabrik! Ni har aldrig riskerat att åka ur! Fattar ni inte att alla ska dö!?


(Bästa Sushin lagas för övrigt av den arga kvinnan på det rosa stället bakom vårt hotell i Japan 2002. Jag tipsade de två skåningarna och inget annat.)