mejl och en liten fjäskare

Jenny var på Cupmatchen i Skåne igår och skickade en specialrapport till mig igår:
>Tack för rapporterna inför matchen. Speciellt om det fuktiga vädret. Högst upplysande ;)
>Det jag såg idag var inget att bli fuktig över. Då har jag sett sundsvallsbor prestera bättre i Malmö tidigare i år...

Pagen gick just in till Chefen. Vad ska han göra?
  Han har börjat skratta väldigt högt åt chefens skämt oxå. Sånt gör mig förbannad. Men vad som verkligen retar mig är att han plötsligt slutat driva med Chefen ihop med mig.
  Vi stod med var sin press-kaffekopp och värmde oss i paus häromdagen ihop med en kille från TT. Där hade tydligen förekommit vadslagning om hur länge Ebba Lindsö skulle få sitta kvar på Svenskt Näringsliv.
  Jag sa att jag önskade att Polo kunde hångla upp Chefen så han smittades av samma virus, för arbetet funkar bäst när han håller sig därifrån. Pagen skrattade inte. Han såg allvarlig ut och plötsligt började han låta exakt som Chefen.
  Pratade om att "nå nya läsare" och "team work" och att "dra åt samma håll". Jag trodde inte mina öron.
  Han använde tamigfan samma dialekt!
  Jag greps av en obetvinglig lust att gå ut och studera hur reserverna trixade på planen.
-Här, sa jag och räckte honom en servett, du har nåt brunt på näsan. Det kanske är kaffe.

Mejlet gör mig okoncentrerad. Menar hon vad jag tror? Jag borde svara Jenny med samma mynt.
  Eller inte.