utlasad, utbränd, utgiven

Tog den långsamma blå bussen härom kvällen. Hamnade mitt emot Johanna. Ännu en sån som blev utlasad för ett tag sen och det var som vanligt ett jävla drama.
  Bittra epost-epos till hela redaktionen. "Facket lägger sig platt!". Tårar.

Skillnaden den här gången var att jag gillade den här tjejen. Hon gick rakt på och fick saker gjort. Dessutom tyckte jag att Chefen betett sig som ett svin: "Tyvärr. Vi skulle gärna. Men ledningen". (Alla rykten om vad chefer sagt och gjort i berusat tillstånd vill jag inte gå in på.)

Så där stod jag på hejdåölen:
-Vissa får spela, andra får sitta på bänken. Så är det när tränaren inte släpper fram juniorer. Men du är duktig, du har snart ett nytt kontrakt.
-Jag fyller snart 28 och har inte haft ett fast jobb. Sluta för helvete prata som om det gällde fotboll. Det handlar om mitt liv!

Det säger kanske en del om den tjejens prioriteringar.

I alla fall, nu satt hon på bussen som om det var tio år sen vi satt och skrattade åt Max Grinndahls frisyr. Nu sa hon "vi på fyran" och raggade gäster i mobiltelefon långt efter arbetstid:
-Vad gör Bodström i Luleå? Går det inget tidigare plan?

Sådana där tjejer: Efter ett år är hon utlasad, efter två är hon utbränd, efter tre har hon kommit ut med en bok om problemet.
  Antagligen sitter hon och snackar skit om min frisyr med nån programledare just nu.