diss-pingis

Bra kaffe i morse. Det var länge sen Sara och jag satt ner och åt frukost tillsammans. "Detblirjumycketresor. Mångalångadagar. Mendetärjusamtidigtinspirerandeochnyttigt."
  Liksom.
  Bra kaffe är allt vi har hemma. Men vi satt i alla fall mitt emot varandra en halv kopp.

Vi brukar ta långa bruncher. Sitta nere vid Norr mälarstrand eller på något kafé runt hörnet och vara snygga och bakfulla. Sara i solglasögon bakom stor latte, stor juice och ekonomisidorna. Jag i solglasögon bakom sporten. Ständigt beredda att såga alla som hade oturen att befinna sig inom skotthåll men utom hörhåll.

Om det funnits det en tävling för dräpande kommentarer skulle Sara och jag tagit hem mixed dubbel.
  Reglerna skulle gå ut på att först säga den elakaste eller mest träffande kommentaren om folk.
  Om Sara till exempel direkt säger "balkanblond" om en snygg tjej som går förbi vinner hon bollen.
  Om jag däremot snabbt kommer på att säga "stadsjeep" om hennes kille tillexempel, kan jag returnera och knipa poängen.
  Personerna i fråga får inte höra något.
  Högre poäng ges på riktigt snygga människor. Att säga "trailer trash" i Skärholmens loppis ger kanske 3 poäng (det är i alla fall elakt). Rätt levererat på Cinnamon kan det ge 9.
  Sporten skulle kunna heta diss-pingis?
  Det kunna bli ett bra upplägg för ett söndagsprogram. Istället för "Hur gör djur".
  Tre kända par tävlar i att fälla de elakaste mest sarkastiska kommentarerna om folk i publiken. "Hur fan ser du ut?" skulle det kunna heta. Jag skulle kolla.

Det kunde räcka med en blick för att vi skulle bryta ihop bakom tidningarna. Ibland behövde Sara bara höja ett ögonbryn en millimeter.
  Varför använder jag imperfektum helt plötsligt? Jag börja ju i presens. Jag borde för fan sluta i futurum.

Trodde inte jag skulle säga det. Men efter över en vecka med landslaget börjar det bli rätt tjatigt att kolla träningar.