Min oro för midsommar...

...visade sig vara helt onödig. Jag kunde bara sitta och se hur andra tappade sitt spel.
  Klockan elva gick Pers nya sällskap, Sandra, iväg med några andra för att bada i hamnen. Hon och en annan man kom tillbaka med gräs i håret en timme efter de andra. Per började dricka hårt. Sara fick sitta med honom bakom friggeboden tills han gick och lade sig.
-Stackars Per, sa Sara när vi gick och lade oss för att fira den hedniska kulten.
  Jag undvek att springa i offsidefällan genom att varken försvara eller fördöma Sandra och killen.
-Ja fy fan, sa jag.

Lokalradiobruden (jag kommer aldrig ihåg vad hon heter) ropade: "Jag drömde om dig!!!!!!!!!!!!!!!!!!!" när jag mötte henne i korridoren.
-Hade du sju gamla fotbollstrumpor under kudden? frågade Snusläppen som gick bredvid.
  Skönt att vara tillbaka på jobbet.

Stämningen på brunchen på midsommardagen var lite stel.
  Jag lät bli att försöka lätta upp den. Jag organiserade en klassiskt bakfull fotbollsmatch mot några småkillar som var imponerade av min EM-boll. Jag förlorade, men planen var ojämn.