Ännu en ...

... måstematch. Helsingborg borta. Oron flammar upp senare än den gjorde förr om åren. Men den brinner fortfarande där inne. Tack å lov.
  Det var många år sedan jag sadlade min oro. Nu har jag ridit denna halta häst för länge för att sätta en kula i den.

Du reser dig inte på pressläktaren och skriker när Gif gör mål. Du gör en anteckning. Där sitter du för att betrakta. "Det viktigaste är inte att segra utan att Inte deltaga."
  Och jag älskar ju allt det där. Att stå vid sidan nära. Att se det ingen annan ser. Att teckna ner några snabba streck med pennan så att alla kan se bilden. Men ibland vill man själv stå där i klacken och svära åt domaren och ge fingret åt hela världen.
  Det är samma gamla fråga: att spela eller titta på, att delta eller betrakta.

Ibland får jag för mig att jag har kvävt lågan under reporterkavajen. Men den hittar alltid ett lufthål och flammar upp igen.
  Och det är omöjligt att inte sticka handen i den.

Och en helt annan sak: Tänk att det är VM redan nästa sommar. Förr var det evigheter mellan VM. Nu kommer de allt tätare. Jag har fortfarande inte sörjt färdigt över Hollands uttåg -98.
  Så är det. Man går och pissar, när man kommer tillbaka är man ett år äldre.