2005-06-18

parkliv

Tanto är en rysare såhär års.
  Solande tanter och män i stringkalsonger ligger huller om buller.
  Och så alla som inte kom iväg till Hultsfred som hänger i klasar. Golden retrivers kutar runt och leker med varandra.
-Är det audition för cirkus cirkör? sa Sara när vi joggade förbi förra sommaren. (Jag sa ingenting. Jag röker för mycket.)

  Här och där ligger tjejer i bikini som ser som om de klivit rakt ut ur den där reklamfilmen som Lennart Johansson tror ska ge miljoner till damfotbollen. Men Johansson är inte här och här spelas ingen vacker fotboll.

Jeanskillar med bara, hårlösa överkroppar kör två-mål i gräset. Man vet inte om man ska skratta eller gråta åt alla hopplösa bakgårdsfinter de försöker. Man överväger att gå dit och visa hur det ska gå till men det gör man inte.
  Efter en halvtimme dyker det upp en 45-årig vältränad chilenare som vill vara med och som kan springa och tacklas som en riktig fotbollspelare. Då ökar tempot en stund. Sen orkar ingen fortsätta.
  Eller så börjar de trixa till varandra i en brasse-ring. Bakvikt med rakt ben är den gängse stilen. Bollen en och en halv meter från kroppen och en burköl närmast hjärtat.

Då tittar jag hellre på ungarna som brukar spela här på den övergivna skolans grusplan. Två sexåringar sparkar en stor boll mot mål. De turas om att vara målvakt.
  Räddningarna är dödsföraktande. Gruset är hårt mot knäna. Lika hårt som när deras allsvenska idoler träningsspelar i januari. Räddningarna lika viktiga.
  Men när bollen studsar in mellan de omålade trästolparna är det mål. Bättre kan det inte göras. Det är precis lika mycket mål som när Ljungberg slår in bollen för Arsenal.
- Real Madrid. Nej. Arsenal. Killarna är inte överens. Eller spelar han i båda? Ja, antagligen.


Nej. Det är inte för fotbollen man går till Tanto. Man går dit för att en tjej som är i stan över sommaren skickade ett sms klockan 01.36 om att hon ska spela kubb där. Och trots att kubb är trist, trots att hennes kompisar helst pratar jobb och feminism så går man dit.
  För att vädret är fint? För att man alltid har vin hemma som man kan ta med sig? Eller för båda?
  Ja, antagligen.

Powered by Blogger


Rätten till alla texter på Konsten att förlora tillhör upphovsmannen. All vidareanvändning i kommersiellt syfte är förbjuden. – Jag stämmer arslet av dig. Bara så du vet.