svenska flaggans dag

Idag lyssnar jag på "Svenska flaggans dag" av Traste Lindéns Kvintett. Det gör jag varje år.
  Anders hatar den låten. Sara avskyr den. Resten av våra vänner skrattar åt den.
  I mitt land skulle den vara nationalsång.
-Men Svenska Flaggans dag inte finns ju längre?
-Bland annat därför.

När jag hör den smyger jag ned för det knarriga trapphuset i Sofias hus. Jag kommer ut på Bergsgatan och börjar springa.
  Det är en kall junimorgon. Jag har studentmössan i handen. Jag möter folk på väg till och från sina jobb på fabriker och kontor.
  Jag rusar fram på gatorna och andas. Vinden kommer söderifrån.
  Jag springer och känner att jag kan springa hur långt som helst.

Jag tror inte jag sjöng på den då. Men känslan är densamma.

Jag hatar den låten.