2005-07-10

flyt

Oscar kör saltbil genom öppna sår genom att mejla och diskutera vilka lag som nått framgång med systemet 4-2-3-1? Tydligen var det ämnet för hans och hans farsas samtal på Idrottsparken i Norrköping häromdagen.
  Jag har bara två saker att säga:
1. Att addera 4+2+3+1 och få det till 10 klarar alla fotbollspelare. Samma med 4-4-2 eller 3-5-2. För att få de där siffrorna att bli 11 eller 12 krävs mer än matematik. Ibland lyckas det. Ibland blir det inte ens 7. Resten av analyserna spar jag till spalterna och spritglasen.
2. Far och son jämför Real Madrids, Argentinas och Sundsvalls laguppställningar. På gräsmattan nedanför får Gif stryk av Norrköping i en släpande match i Svenska Cupen. Det är vackert och grymt.

Efter några dagar utanför stan blir allt enklare. Man slipper gå med ryggen mot väggen. Slipper gömma sig bakom tidningar när jobbiga kollegor går förbi på café. Slipper alla ändlösa sms-diskussioner om var man ska köpa sin öl denna veckan.
  Dessutom slipper man folk som bryr sig om bloggar, vilket kan vara skönt. Saras mamma trodde blog var något i sjökortet tills Sara förklarade att det var "ett nytt sätt för nördar att slippa skaffa sig ett liv."
  Sara har verkligen tagit semester. Hon är söt utan head set.

Vi badade igår när solen gått ned. Jag flöt omkring och kollade på himlen. Tårna, lite av snoppen och ansiktet stack upp. Resten var nere i det varma ytvattnet. Det var förmodligen inte vackert, men ingen kollade.
  Jag tänkte på henne och mig, på fotbollen och på allt. Tänk om Sara plötsligt sjönk. Om en vilsen späckhuggare kom och tog henne. Plötsligt var hon bara borta och jag hade inget med det att göra. Vad skulle hända? Jag skulle förstås bli otroligt ledsen. Och hennes föräldrar. De skulle bli förkrossade. Men jag skulle inte kunna göra något. Det kommer späckhuggare ibland. Jag skulle givetvis försöka rädda henne och kanske bli skadad, förlora en del blod och få ett ärr för alltid. Vi skulle leta efter hennes kropp utan resultat. Först några dagar senare skulle någon del av hennes vältränade kropp flyta iland.
  Vi skulle ha en utomhusbegravning och jag skulle hålla om hennes mamma. Det skulle ta år att komma över. Under tiden skulle kollegor ställa upp för mig. Jag skulle givetvis ringa in historien själv till tidningen och se till att ingen jävla lallare fick tala med Saras föräldrar.
  Jenny skulle finnas där vid min sida när jag började om för att bygga ett nytt liv.
  Sara avbröt mina tankar just när de började bli obehagliga med att fråga vad jag tänkte på.
-Finns det späckhuggare här? frågade jag.
-Nej, sa hon, men det finns maneter.
  Vi trampade vatten mittemot varandra.
-Vad skulle du göra om jag blev tagen av en haj? frågade jag.
-Försäkra mig om filmrättigheterna och hitta en ny kille såklart, svarade hon och simmade in till land.
  Det var kanske lika bra.


3. Cupen betyder för övrigt ingenting. För de som inte vinner.

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home

Powered by Blogger


Rätten till alla texter på Konsten att förlora tillhör upphovsmannen. All vidareanvändning i kommersiellt syfte är förbjuden. – Jag stämmer arslet av dig. Bara så du vet.