Friday, Robin (1952-1990)

Gudabenådad fotbollspelare som aldrig blev så bra som han borde eftersom han söp, festade och knarkade bort karriären.
    Friday spelade aldrig i högsta ligan och aldrig i landslaget men historierna om honom är många. En gång dök han upp på träning med en svan under armen, en annan gång hittade polisen honom naken på ett biljardbord där han satt och kastade klot omkring sig.
    På planen var han inte mycket bättre. Han sparkade motspelare i ansiktet eller kysste poliser. Men när han fick bollen var han fantastisk, publiken skulle inte velat byta ut honom mot Pelé. 1976 sköt han vad som anses vara ett det vackraste målet i engelska laget Readings historia. De 11000 som såg målet på Elm Park glömmer det aldrig. Till och med domaren applåderade.
    Robin Friday kunde hetat Jim Morrison, Janis Joplin eller Curt Cobain. ”En lysande men självdestruktiv begåvning som kasta bort allt.” ”En häst så stark att ingen kunde tämja den.” Historien är oemotståndlig.
    Det tråkiga för oss är att Fridays konst inte finns inspelad på band eller vinyl. Han gjorde bara liveframträdanden utan TV-kameror och samma sak är det med alla andra mytologiska spelare som utfört sina konster på gropiga gräsplaner i lägre divisioner.
    I de flesta klubbar finns det en Friday som bara gubbarna vid sidan av planen kommer ihåg. (Och så finns det några som vet att de kanske inte skulle räcka till på planen och iklär sig myten.)
    Robin Friday skulle troligen också glömmas bortom inte Oasis gamle basist Paul McGuigan och journalisten Paolo Hewitt bestämde sig för att skriva en bok om honom (The Greatest Footballer You Never Saw)
    År1990 dog han, 38 år gammal. Han levde de sista åren som utslagen i London.


Resten av listan här.
Info om boken här.