2005-10-06

skitlag,

ett lag som gör dig besviken, ett fotbollslag.
   De flesta lag är skitlag. Precis som de flesta jobb är skitjobb och de flesta städer är hålor. Alla springer på samma bollar och dansar efter samma domarpipa. I vissa fall är de lite större än andra men de är ändå hålor.

Det är så kul när du flyttar dit. Allt är stort, allt är nytt. Folk har andra kläder på sig och det är som att resa utomlands bara att gå ut på gatan. Men efter några veckor känner du igen den där tjejen som du såg förra veckan eller den där killen som var så full. Det är samma freak som står utanför ditt Ica varje dag och samma typer som inte släpper in dig om du inte fjäskar och blir som de.
   Och det kommer aldrig ändra sig. Precis som ditt lag alltid kommer vara skadedrabbat och dras med samma dåliga ekonomi och tunna trupp. De kommer få fram en bra spelare varje år och honom säljer de till ett skitlag som är mycket bättre men fortfarande ett skitlag fast i ett annat land där de är pedofiler eller gräver upp olja som orsakar växthuseffekt. I bästa fall.
   I värsta fall säljer de honom till ett lag i Sverige och sen kommer han hem och sänker ditt lag.
   — Målet är att komma ut i Europa, säger han i tidningen.
   Men om det var målet skulle du och dina kompisar kunna ha skramlat till ett tågluffarkort åt honom.
   — Det spelar väl ingen roll om han får sitta på en parkbänk eller en avbytarbänk, tänker du.
   Ändå följer du hans inhopp i Österrikiska Bundesligan eller Italienska Serie C och önskar att han ska komma tillbaka och lyfta ditt gamla lag igen.
   Det gamla lag som förmodligen är ett skitlag om du får säga det själv.


Mitt lag är definitivt ett skitlag från en skitstad i en skitserie.
   Säg det inte så jag hör.

Powered by Blogger


Rätten till alla texter på Konsten att förlora tillhör upphovsmannen. All vidareanvändning i kommersiellt syfte är förbjuden. – Jag stämmer arslet av dig. Bara så du vet.