Jag förlorar. Alltså finns jag.

Det är lika bra att erkänna. Det har gått så där ett tag. Blomman är lite ledsen i ögat. Eller kanske mycket ledsen. I båda ögonen. När han fick reda på att jag lånat pengar från vårt gemensamma spelkonto gick han bara ut ur rummet. Efter en timme kom han tillbaka.
     – En månad, sa han.
     – Du kan få slå mig, sa jag.
     Han inte ens skakade på huvudet.
     – En månad.
     Det var allt han sa. Det var jävligt otäckt. Men nu har jag fixat det. Jag är tillbaka.

Sara var här igår. Hon har ingen koll längre. Fick hjälpa henne med deklarationen och att avbeställa tidningen och sånt. Betalade hennes räkningar och fixade en e-legitimation åt henne så att hon skulle slippa gå till skatteverket med blanketten.
     Var det barnsligt av mig att välja "brolin11brolin11" som lösenord? Ja, det var det antagligen. Var det kanske till och med lite evil? Jag hoppas det.