Sara

Stor nyhet. Sara är nere för räkning.
      Jag knackade på hennes ytterdörr i går. Bredbandet var nere och jag tänkte fråga om hon kunde sätta i sladden. Hon öppnade i morgonrock. Hennes ögon var så svullna att jag knappt kände igen henne.
      – Jag kan inte ha Internet hemma för då loggar jag bara in på jobbet och kollar min mejl.
      – Men jag kan, sa jag.
      – Jag får hjärtklappning.
      – Vad är det med dig? Du är väl inte elallergiker?
      – Jag är sjukskriven, sa hon och började gråta hysteriskt.
      En kvart senare kunde hon prata.
      Hon är utbränd. Helt slut. Någon ställde upp en vägg och sa ”In i kaklet nu”. Hon sprang allt vad hon orkade.

Jag kunde spelat en femtusing på att detta skulle hända förr eller senare.

Jag satte i sladden och tog nätverkskortet från hennes dator. Kom in när du vill ha tillbaka det sa jag.
      Sen kramade jag henne. Det var inget annat att göra. Hon kändes som en pinnstol.
      Senare på kvällen kom hon in och satt en stund. Jag kollade La Liga och jobbade. Hon satt i en stol och tittade rakt fram. Hon frågade om hon fick röka.
      – Är det smart, med tanke på ditt tillstånd, sa jag.
      – Håll käft, sa hon.
      Hon rökte en cigarett, fimpade och gick.
      Hon är sjukskriven ett halvår. Hon orkar ingenting. Jag har lovat att hjälpa henne och handla och betala hennes räkningar.
      – Träffar du någon nu? frågade jag.
      Hon bara stirrade på mig. Jag förstod.
      Så nu känns det liksom som en ny försäsong. Nu är det liksom clean sheet. Nu är man liksom tillbaka.
      Jag är fortfarande mil ifrån henne. Men det är alla andra också.