Polo har något...

...som jag inte har kvar. Eller så har jag aldrig haft det. Han kan bli eld och lågor över en presskonferens med landslaget. Han skickar mms på sig själv.

Jenny mailade igår. Äntligen kan jag få svar på en fråga som jag funderat på ända sen premiären.

Det Anders berättar om dansartjejer, vodka och hotellsviter kan inte vara sant. Det låter inte som schlager, det låter som en våt dröm från Exile on Main Street. Det kan inte vara sant.
  Hoppas han dragit hem nån knottrig liten immigrant från det forna Sovjet i kalsongerna.

under strecket

Vägkrogar och snabbmat. Dåligt kaffe, ostfrallor och dammsugare. Det är ett jävla taxichaufförliv man lever ibland.
    Jag får sitta bredvid på andras resor och se när de jublar medan mitt lag för det mesta spelar någon annanstans. Själv måste jag hålla tillbaka känslorna. Vara professionell.
    Släpper man till den allra minsta lucka i sitt försvar så kan man ge sig fan på att Gif samtidigt åker på ett baklängesmål och förlorar och så är den dan förstörd.
    Men bitterhet är i alla fall OK för en reporter. Jag hävdar rätten att deppa ihop efter en förlust.

Åkte med en taxichaufför häromdagen som kände igen mig. Han var från Njurunda. Han snackade om IFK Sundsvall, om Åke Svanstedt och Kammerling. Han snackade om Timrå IK.
    Sen började han prata om att husen i Stockholm var byggda av pengar från skogen i Västernorrland. Han pratade om att flytta hem.
    Vad är det med taxichaufförer hemifrån?
-Flytta hem då, tänkte jag säga. Släpp av mig här. Vänd bilen och stanna inte förrän du ser Södra Berget men sluta åk runt på Sveavägen och va nostalgisk. Men jag sa ingenting. Man vet ju hur det är. Jag satt bara och kollade ut genom fönstret.
    Mitt i natten är Stockholm som bäst. Man kan köra lugnt och ändå komma snabbt fram. Man hinner se de få människor man möter.

Man ser saker på ett helt nytt sätt med lite distans. Plötsligt sjunker skiten undan och man ser mönster där det förut var kaos.
    Jag behöver träffa Jenny.

Assyriska - Gif: 1-0

Såg just målet på en TV. Som ett snapshot från helvetet. Glad jag slapp se hela rullen.

Har spelarna börjat röka konstgräs? I så fall: Ge mig ett hekto nu!

Jenny är i Stockholm. Behöver träffa henne.

assyriska ikväll

Godmorgon. Idag finns chans att bli torsk på både Solvalla och Bårsta samtidigt.

Sms från Polo. Han är upphetsad. Han tänker få med sig någon ur damlandslaget i Blå tåget i eftermiddag. Jag tänker inte slå vad.

 Konstigt att morsan kan läsa sms egentligen. Förr kunde hon inte ens sköta fjärrkontrollen till TVn.

Max

Måste faktiskt skriva en blogg om Max Lundgren. Fortfarande en av mina största läsupplevelser.
  Jorma och Bagarn. När jag var liten var jag inte bara övertygad om att de fanns i verkligheten. Han fick mig att tro att jag också skulle göra resan.

 I sportredaktionernas datorer finns alltid "som Åshöjdens BK fast i verkligheten" på snabbkommando: "Shift Bulle Å"

Man vill ju så gärna tro att det kan gå.
-Får vi bara ihop ett gäng killar som är beredda att satsa allt. Vem vet hur långt det kan räcka?
  Det är ju samma hopp som driver halva fotbollsverige.
-Ge mig elva edsvurna män och jag ska skaka fotbollsvärlden.

Ingen fredag utan en lista.

Fem epost jag är jävligt trött på att få:

1. Från Ledningen: "Nu satsar vi ännu mer på radio och webb och TV"
2. Till Min jobbadress: "Det är Du som är Pagen." -Sluta, snälla.
3. Till "Mats Hård-adressen": "Du borde skriva en bok istället" -Lägg ned. Jag får betalt för att kolla toppfotboll och skriva om det. Jag lever min dröm. Och er med!
4. Från Ledningen: "Så många miljoner har vi tjänat i år men utgifterna får inte dra iväg."
5. Till min jobbadress: "Du skulle skriva som Mats Hård" -Snälla, snälla sluta.

en elak tanke

-Vadå du känner Ljungberg?
  Det var Pers nya tjej som frågade. Sandra heter hon. (Per presenterade henne som "mitt lilla guldägg" -jag skojar inte.) Vi var på det där stället som Per kallar "nya AG".
  Sandra satt där med stora svarta ögon.
  Kändiskåta tjejer är bland det mest avtändande jag vet men nu kom Sandras fråga som en efterlängtad slutsignal. Under hela kvällen hade jag tvingats försvara varenda artikel som alla andra redaktioner skrivit. Sara och Per tävlade om vems byrå som planterat flest löp.
  Jag skulle hellre suttit i Scaniarinken och hört Fredriksson diskutera invandrare och brottslighet.
-Jag känner väl andra landslagsspelare betydligt bättre, sa jag.

Har tänkt på den där kvällen ett tag nu utan att fatta varför men ibland när man får lite distans till tider och platser kommer det fram sånt man inte tänkt på tidigare.
  Nu vet jag vad det är som stört mig.

Det visade sig att jag hade lite fel om Sandra. Hon var en skön tjej som bott i Bologna och hade lite koll på serie A. Vi stod länge i baren och snackade. Hon drog bra historier om maffian. Jag gillade att prata med henne.
  Per stod bredvid med en hand i hennes bakficka ett tag. Hon tog bort den två gånger och när Pers kollega dök och började snacka skit om Viggo Cavling med Sara försvann han.
  Till slut blev vi blev fulla och började blåsa rök på ickerökare. Per kastade blickar från andra sidan baren.

-Hon rökte sensuellt, sa jag när vi gick hem.
  Det var en rätt ljummen kväll för att vara i år så vi hade bestämt oss hoppa taxin och promenera över Västerbron.
  Vi var på toppen. Expressenhuset lyste. Där satt några adrenalinhöga reportrar och försökte få in alla sina pratminus medan en borderline-nattchef skrek att det var dags att lämna. På andra sidan låg Stockholm helt oberörd och vacker.
  Jag kände hur mycket jag älskar allt det där.
-Varför skröt du med att känner landslagsspelare, frågade Sara? Du gör aldrig sånt.
-Är du svartsjuk, frågade jag?
-Jag tänker bara på Per, sa hon.
-Jag ville kanske inte bara försvara alla världens kvällstidningsreportrar hela kvällen. Jag tyckte Sandra var rolig, sa jag.
-Jag såg hur du kollade in henne, sa Sara.
-I så fall var jag väl den ende som inte kollade in dig, sa jag.

Jag satte på text-tv. Sara ropade från badrummet att hon ville ha kaffe.
  Gick ut i köket och flippade på strömbrytaren. Den gröna dioden tändes och jag kände värmen stiga i den blanka maskinen. Det började lukta kaffe.
  Jag vred handtaget hårt åt höger.
  Med handen fortfarande på handtaget såg jag Sara bakom mig. Hon hade tagit av sig, som för att tvätta sig. Hennes kropp speglades i maskinens alla blanka ytor. Fem, sex olika kvinnor kom emot mig. En på munstycket, en på huvudplåten, en liten smal på röret till mjölkskummaren. Mitt bland bilderna såg jag mitt eget ansikte.
  Vi drack inget kaffe.

Efteråt, precis innan jag somnade låg jag och tänkte: Hennes kropp som jag sett så många gånger. Varför gjorde det mig så mycket mer upphetsad att se henne sådär annorlunda? Jag kände mig skyldig på nåt sätt.
-Vem tänker du på, frågade Sara?
-Ingen. Gif, sa jag.
-Lägg av, du tror ju inte själv på det där, sa Sara.
Jag skrattade. Det var länge sen vi kom förbi det stadiet.
- Du vet, det är ok att tänka på andra ibland. Du kan säga det.

Den sista biten gör mig osäker nu. Jag tror att hon sa det men jag kan ha drömt . Jag var på väg bort. Vi har aldrig pratat om det sedan dess.
  Men. Jag har alltid tänkt att hon menade mig. Men så igår slog det mig. Det kanske var hon som tänkte på någon.
  Per, kollegan, nån på jobbet? Det vet man ju hur det går till i hennes bransch. Och alla andra branscher.
  Hon kanske har en affär. Jag är ju aldrig hemma. Hon skulle ha hur många tillfällen som helst när jag varit borta på kvällar och helger.

Nej. Fan heller.

Forza Milan

AC Milan, välkomna till min Hall of Fame. Gårdagens förlust nådde episka mått.
  Det spelar ingen roll om det är Super Store Cup i Lännersta eller Champions League. När vinnarna höjer bucklan är alla andra som ställde upp förlorare.
  Efter sista straffen: Förlorarna stod som förlamade på en gräsmatta långt hemifrån. Några meter därifrån, i världens centrum, jublade segrarna på en historisk finalarena.
  Jag kanske är skadad men jag tittade hellre på Maldini och hans män.

 Har förgäves försökt hitta ett citat som kan sammanfatta Milans fall. Det går inte. En sådan förlust kräver hela verk av Shakespeare, Tjechov, Bibeln eller Bob.

Segrarnas ögon är tomma. Förlorarnas ögon är fulla av historer.

Konsten att förlora: våld

Konsten att förlora -praktik 6. Aggressivitet/våld mot person eller egendom
Typ av förluster: alla
Psykologisk mekanism: förskjutning
Gör såhär: Laget spelar 1-3 mot Halmstad, domaren är en idiot och försvaret sover.
  Hemma igen ser du att lunchen står kvar på bordet, din man övar sin put i trädgården och plötsligt fylls du av sorg över dina val i livet.
  Då. Förklara vilken värdelös idiot han är. Skrik och svär så att hela Haga hör och skicka gärna en järnfemma och en låda Titleist åt helvete.
  Har du barn? Gå in och skäll ut dem, anledningar saknas knappast.
  Är du engelsman (eller annan slags primat) springer du bara fram till en motståndarsupporter, en polis eller vem som helst på en uteservering och börjar slåss. Fegisar kastar en sten eller en stol genom ett skyltfönster.
Fördelar: Få saker är skönare än att förstöra något när man mår skit.
Nackdelar: Alla blir ledsna. Du med.

To all you English readers stuck in Liverpool without Italians to hurt.
With help from a British friend and colleague, I have put together a list of three things to do in case of anger:
1. Throw your telly out the window.
2. Throw it in the Mersey
3. Throw yourself the same way.

This is the hela fucking champions league-listan

sex

Chefen har mejlat om ett litet möte när vi båda är tillbaka. Det måste handla om Gnällspikens jobb. En informell jobbintervju.
  Det har stått stilla för länge.

Fortfarande skön känsla efter segern. Jag undrar om man skulle må bra lika länge efter sex om man endast fick göra det några få gånger varje sommar?
  Antar att det går slentrian i sexlivet för lag som vinner hela tiden.

Ångrar några hårda formuleringar i ett eller två mejl jag skickat till Chefen. Jag var på dåligt humör i helgen. Frisk eller Stålhammar hade gett mig gult kort men det var ord i stridens hetta.
  Man måste kunna smälla på i en närkamp och sen ta varandra i hand och spela vidare. Det är inte Kamratposten vi jobbar på.

Enligt min biologiska klocka kommer oron inför Assyriska först någon gång ikväll. Förr om åren skulle jag varit rastlös redan igår. Nu tar det längre tid att ladda om.
  Fy fan, så är det att bli gammal.

ny kampanj

Gifs nya pin: "Vägra kallas överbetald hora" ?
  Ja, hellre det än: "Rör inte min motståndarkompis".

avslappning efter segern

Jag älskar att vakna efter seger. Kolla igenom matchen på video, gå ner på Il Café, käka frukost och läsa tidningarna.
  Även när Snusläppen eller vem som helst skrivit är det skönt att läsa om vinster. En seger är inte bekräftad förrän vi skrivit om den.

Förr i tiden kunde jag ibland läsa en text och tänka: "fan va bra skrivet!" och känna ett hugg i hjärtat några sekunder innan jag kom på att det var Jag som skrivit den.
  Nuförtiden läser jag alltid byline först. Ibland läser jag inte mer än så.

Jenny förlorade tysta-leken! Halv 3 i natt vek hon ner sig och sms-ade: "Grattis till säsongens sista poäng."

Huset drar ut på tiden. Saras farsa har lagt sig i affären.
-Är det hans eller vårt hus, sa jag till Sara.
-Alla känner alla därnere, säger han och tycker vi ska byta besiktningsman.
  Så nu byter vi besiktningsman.

Gif-Mff: 2-0

Nattchefen vill dra ner min grej till 1500 tecken. Orkar inte bli arg. Mitt hjärta sticker upp huvudet genom takluckan på en Ford Granada på Esplanaden och skriker högt!

Lennart ringde från IP efter matchen:
-Fy fan, Mats, sa han. Fy fan.
  Blev helt varm. Länge sen jag hörde honom så glad!

Inget snack om att förbereda någon röd blogg idag. Bara beginners är förvånade.
  Det är lagen om bottenlagen: ta de svåra poängen, missa de enkla.

Jenny förväntar sig ett hånfullt sms. Telefon glöder i fickan men jag vägrar vara så förutsägbar.

Eurovision

jag minns

Stenmark var en man som höll tyst och spöade alla

Eurovisionens signatur gav mig gåshud

chefen

-Tajming, Mats. Fingret i luften, sa Chefen när jag senast frågade vad han höll på med.
-Du får ju knappt ut fingret ur röven, svarade jag.

Han har stekt varenda knäck jag föreslagit de senaste halvåret och kört på gammal skåpmat som Pagen eller någon annan orbajsare blåst upp till löpsedelsnivå.

Det spelar ingen roll om det är tatueringar, allsvensk doping, panikångest eller manlig anorexi jag kommer med. Först efter ett par månader i frysboxen plockar han fram mina idéer, värmer upp dem i micron och serverar dem som sina egna "heta" skapelser.

Nu har han gått över en gräns. Jag visste att han var en korrumperad sprätt, en mekanisk nickedocka, en fegis. Men jag trodde att det någonstans under frisyren fanns spår kvar av en journalistisk hjärna.
  Jag hade fel. Det är jag inte van vid.

Konsten att förlora-praktik 5

Metod: Kreativitet
Typ av förluster: återkommande
Psykologisk mekanism: sublimering
Gör såhär: Internet är Guds gåva till förlorarna. Att vända sin ångest till något kreativt är vad som får folk att gör hemsidor, bli sportjournalister eller skriva böcker. Det är bara att fatta pennan eller gitarren eller vad du har.
  En gång i tiden försökte jag skriva en låttext. Den blev så jävla patetisk.
  Jag fastnade på verserna. Istället för en usel låtskrivare blev jag en skicklig skribent.
Typiska citat: "livet är ett sätt att förstå fotboll"

Hela listan

utlasad, utbränd, utgiven

Tog den långsamma blå bussen härom kvällen. Hamnade mitt emot Johanna. Ännu en sån som blev utlasad för ett tag sen och det var som vanligt ett jävla drama.
  Bittra epost-epos till hela redaktionen. "Facket lägger sig platt!". Tårar.

Skillnaden den här gången var att jag gillade den här tjejen. Hon gick rakt på och fick saker gjort. Dessutom tyckte jag att Chefen betett sig som ett svin: "Tyvärr. Vi skulle gärna. Men ledningen". (Alla rykten om vad chefer sagt och gjort i berusat tillstånd vill jag inte gå in på.)

Så där stod jag på hejdåölen:
-Vissa får spela, andra får sitta på bänken. Så är det när tränaren inte släpper fram juniorer. Men du är duktig, du har snart ett nytt kontrakt.
-Jag fyller snart 28 och har inte haft ett fast jobb. Sluta för helvete prata som om det gällde fotboll. Det handlar om mitt liv!

Det säger kanske en del om den tjejens prioriteringar.

I alla fall, nu satt hon på bussen som om det var tio år sen vi satt och skrattade åt Max Grinndahls frisyr. Nu sa hon "vi på fyran" och raggade gäster i mobiltelefon långt efter arbetstid:
-Vad gör Bodström i Luleå? Går det inget tidigare plan?

Sådana där tjejer: Efter ett år är hon utlasad, efter två är hon utbränd, efter tre har hon kommit ut med en bok om problemet.
  Antagligen sitter hon och snackar skit om min frisyr med nån programledare just nu.

ärvd förbannelse

Ett mejl från signaturen Kent i Matfors sänkte mig fullständigt:
>Inför årets säsong köpte jag en Gif Sundsvall-halsduk åt min dotter som är 5.
>Vet inte vad jag ska säga när hon frågar hur det går för gifarna. Vill inte att hon ska se mig må såhär dåligt.
>Jag ångrar nästan att jag gav henne halsduken. Hon kunde ju fått en Djurgårdhalsduk istället. Kanske hade det gett henne en ljusare framtid. Gjorde jag fel?

Svar: Självklart gjorde du fel. Men du hade inget annat alternativ. Jag skulle gjort likadant.

Liknande mejl har kommit till redaktionen. Inte bara från Sundsvall. Det är skrämmande läsning.
  Säsongsinledningen lurar dygnet runt som en magkatarr.

natt

oj oj oj.
Har skrivit en hel del hyfsat habil prosa ikväll. Som vanligt.
  `Tillåme´ Pagens metaforer verkade hitta målet ikväll.

Tänker på alla matcher man sett runt om i världen: Barcelona, Milano, Liverpool och Gullmarsplan.
  Serie A - Allsvenskan. Ibland känns det som att jämföra Formel 1 med Folkrace. Men. Uefacupfinal är alltid är Uefacupfinal . Ett derby är alltid ett derby.

Efter en sån klycha är det kanske dags att runda av?

En 6:a Macallan för att somna. Har koffein nog i blodet för att väcka en död. Kaffemaskinen är så snygg!

koffeinkick

Ha!
Jag är en lyckligt lottad skit!
  Igår när jag kom hem har Sara "dragit i lite trådar" som hon säger.
  Jag skulle säga att hon ringt en kund och utnyttjat sitt jobb för egna syften -det finaste man kan göra.
  På marmorbänken hemma i köket stod en Isomac! Sara köpte den åt mig! Hon är världsklass.
  Jag fattar inte hur jag kunde leva utan, denna maskin gör mig hel.

Har säkert druckit 15 espresso. Vill aldrig jobba mer. Vill inte dricka automatkaffe, vill inte frysa på plaststolar, inte gå på något derby, inte ringa tränare eller undersöka några rykten eller jaga några Wada eller Fifa representater eller någonting. Jag vill vara med min maskin och utveckla den slutgiltiga cappucinon tills Sara kommer hem.

Jans byline

-Hur kan Jan Majlard ha en sån bildbyline?
  Satt med Polo i eftermiddags och drack kaffe. Vi kunde inte sluta stirra på bilden: Karln står i nån slags port. Himlen bildar en ram av ljus runt huvudet.
  Jag spelade in oss vi garvade åt den där bilden på min bandspelare:
-Det ser ut som en medeltida helgonbild!
-Helt jävla otroligt.

-Du, nu lät du som Rocky.
-Stallone?
-Nej. Hunden. Den gamla serien.
-Visste inte att det fanns serier om boxning.
-Okej. Skit i det.

din xxx

Mår fruktansvärt dåligt.
  Sitter rensar min telefon från några ganska grova sms.

På hemresan igår slog förlusten till. Jag bestämde mig för att bryta ihop. Jag kastade mig ner i ett hav av självömkan.
  Men just när jag var på väg att drunkna dök det upp en sjöjungfru.
  Jag hörde sirenens sång i form av pipet från min telefon.Jenny var på ett strålande humör.

Det började med att hon kallade mig för torsk och jag skrev att hon var en malmöhora. Sen spårade det ur:
Hon: > Jag vill ha din XXX i min XXX
Jag: > Jag vill vara din tampong!
Från Becks och Prince Charles sjönk vi ytterligare lite. Jag tog emot det sista hemma på toaletten med avstängd signal. Rodnar fortfarande när jag läser det.

Antagligen berodde det på förlusten att jag inte stoppade det hela i tid. Jag menar Gefle. Två bortdömda mål.
  Dessutom var det hon som började.

Gefle - Gif: 2-1

Är på jobb. Hade därför en grön och en röd blogg färdig att publicera efter matchen. Gif valde den röda.
  Det känns inget kul att lägga ut den nu. Bara tomt. Putslustigt.
  Men den gröna hade inte funkat alls. Och va fan? Inget spelar ändå någon roll. Kan lika gärna trycka på publish.

Konsten att förlora - praktik 4. Alkohol - Förlustkoma
Typ av förluster: tunga, smutsiga, derbyn, förluster mot andra skitlag, kvalförluster
Psykologisk mekanism: självdestruktivitet - regression - primitivt tillbakadragande
Gör såhär: Att supa efter en förlust kräver målmedvetenhet. Öl smakar ofta inte gott direkt efter förlust. Överväg därför sprit.
  I bästa fall kan humöret vända, i värsta fall blir du bara mer olycklig, tänker "what the hell?!" och vaknar upp svullen och snyftande på trottoaren utanför Esplanad. I vilket fall har du fått något annat att tänka på.
  Alkohol i samband med förlust kan också hjälp folk in i Förlustkoma. Det är de personerna som sitter hela hemresan med en burköl i handen och stirrar tomt framför sig. Detta såkallade "primitiva tillbakadragandet" används vid svåra trauman.
Typiska citat: "giffaarnanaaa, giffaarnanaaa, ååå giffaarnanaaa" -i bästa fall, "satans helvetes jävla förbannade helvete"- i de flesta fall

hej då Italien

Försökte prata med Sara om en lägenhet i Italien istället för sommarhus.
  Det gick väl inte så bra.

Ibland vet man inte hur det känns förrän man står där med pennan på kontraktet, sa jag. Och får man ett bud från Italien måste man lyssna, även om man gjort upp med Helsingborg.
  Den kommentaren landade dåligt.

Hon blev faktiskt ledsen.
  Naturligtvis blev hon det. Vad annars?

Visst, jag kunde ha sagt det Innan. Jag BORDE sagt det.
-Ja vi HAR bestämt oss.
-Jo, jag VILL ha det huset.

Det var väl en idiotisk idé. Det är ett underbart hus. Och jag har ju ingen lägenhet på gång heller precis.
  Men en Millennium ska jag ha.

glimt från redaktionen

Den där nya tjejen satt i rökrummet och pratade om att öppet konfrontera alla som tafsat på henne på en personalfest.
  Blev helt iskall. Kände mig plötsligt helt övertygad om att jag hade tagit henne på brösten i fyllan och nu var det kört.
  Förstod sedan att jag inte ens var med på den fest hon menade! Alltså kunde jag bara vända spelet och hänga på tjejerna: Det är för jävligt att så höga chefer kan göra så låga saker.

hänt i veckan

För samma pengar som man köper ett sommarhus på Bjärö kan man köpa en lägenhet i Ligurien eller Parma.
  Jag såg flera på nätet när jag satt och surfade några timmar i veckan. (Ibland när någon är borta ska Chefen komma in och jobba. Då måste han bestämma lite. Visa att de gamla takterna sitter i. Det slutar oftast i att alla får börja om, alla sidor flyttas runt och till slut blir allt som det var tänkt från början i alla fall, fast sämre. Ett bra tillfälle att surfa, alltså.)
  Jag glömde ta upp det med Sara i morse! Måste göra det. En lägenhet i Italien vore underbart. Jag tror hon skulle gilla det.
  Det finns väl massa hästar i Italien?

Rubrik i veckan: Jordbävning i Sundsvall. 3,5 på richterskalan.
  Förmodligen bara en illegal spritfabrik i Söråker som exploderade.

Lyssnar på The Smiths: "Manchester, so much to answer for"
  Den raden handlar förmodligen inte om Uniteds affärer. Men det känns så.

Det roligaste på bröllop är att höra brudens far skryta med festen samt ge mycket uppfordrande kommentarer till brudgummen. Speciellt när det sker med överklassens diskreta charm.

"Suffer little children" heter den där Smithslåten. John Obi Mikel är bara 18.
  Den handlar nog om United trots allt.

Har funderat på en ny kaffebryggare också. Isomac eller la Pavoni.

"Does the body rule the mind or does the mind rule the body. I don´t know."
  Morrissey beskriver exakt mina tankar när jag såg Gifs försvar i tisdags.

 Ferrari har ju en häst på sitt märke.

Rubrik i veckan: Brand på Sundsvalls sjukhus.
  Förmodligen bara en spritfabrik i källaren som exploderade.

fucking hänryckning

Det allra löjligaste med bröllop är att man inte får ha svarta jeans till kavajen!

 

otur

Idag är fredagen den 13:e
  Just idag bestämde jag mig för att skriva om Vidskepelse. Det var faktiskt inte meningen. Lustigt?

Mindre lustigt är att Pagen gått omkring som nån jäkla Tommy Söderberg på redaktionen hela veckan. Kommer med uppmuntrande ord, klappar folk i ryggen, läser över axeln på den där nya tjejens dator och kommer med oombedda råd.
  Vem tror han att han är? Om han kommer till mig och börjar säga "bra jobbat" och boxa på axeln så är risken jävligt stor att jag råkar spilla min dubbla automatespresso över hans nya jeans.
  Det vore ju Otur för honom.

Andreas Hermansson i Gif bytte från tröja 13 till 14 inför årets säsong. För säkerhets skull.
  Om årets Gif har Tur, kan man undra hur de skulle se ut med Otur.

Konsten att förlora - praktik 3

Vidskepelse
Typ av förluster: alla kommande
Psykologisk mekanism: omnipotent kontroll, upphävning av det skedda - (primitivt försvar)
Alla vet att man måste gå in genom samma grind, ha lagets kalsonger och dricka rätt sorts öl före match för att laget ska vinna. Det är samma magiska tänkande som barn använder.
  Vissa går längre och lovar offer för att vinna: Åka vasaloppet, gå naken till Stöde eller äta mörtsushi (Det är sant. Jag hade själv förmånen att meta upp den ur den fiskrika men lite radioaktiva sjön Mingen, rensa och servera den. Peter åt tre bitar!)
  I varje stort mästerskap är det något land som anlitar en häxdoktor, Uri Geller eller styckar en föräldralös get för att laget ska få ordning på spelet.
  Allt detta mumbo-jumbo leder sällan till seger, men ger något att skylla på när man förlorar.
Typiska citat: "Har du tvättat min halsduk? Är du dum i huvudet? Fattar du vad du har gjort!"

Hela listan

bästa sushin

Jag tror att parmiddagarna är problemet.
  Inte för att Sara och Jag har något problem egentligen, men middagar triggar något.
  En av Saras kompisar verkar se middagar som matcher. Det gäller för henne att kunna visa upp ett starkt lag:
-Kolla mitt nyförvärv! Han är 28, inga barn sedan tidigare, kör Porsche och snart chef på MTG. Säg något, David!
-Content providers! Back Office. Mera vin älskling?

Jag undrar vad Sara tänker?
"Jag rullar på i min gamla 760. Han är inte chef men han jobbar sena kvällar och helger." eller
"Tja Mats får väl spela ut sitt kontrakt och sen gå som bosmanfall."
Hon säger inte sånt i alla fall. Men Sara är inte bekväm i förlora-rollen. Som jag.
  Ibland tror jag att hon tycker jag ska vara mer Office och mindre Offside.

Redovisningen av nya sommarhus, karriärsteg och köksrenoveringar kan pågå rätt länge. Förr eller senare kommer samtalsämnet upp: Vilket är stans bästa sushiställe?
  Frågan verkar vara det närmaste en livsfråga man kan komma 2005.
  Nästa gång någon talar om ett nytt ställe innanför, bakom eller under där man kan köpa Ännu Bättre Sushi, DEN BÄSTA I STAN, tänker jag börja prata statistik på allvar.
  Jag tänker tvinga alla att lyssna till landslagets laguppställning i senaste VM. Inklusive antal mål, matcher och moderklubb för samtliga spelare.

Läste förresten en gräslig mening i DN På Stan: "Här kan yngre medelålders äta gott och barhänga..."
  "yngre medelålders" Se där en etikett jag tidigare sluppit! Recensionen gällde Marie Laveau där Saras väninna naturligtvis bokat bord nästa vecka.
  Jag vet inte vad som hänt med mig. För två år sen hade jag hunnit bli trött på ett nytt ställe innan DN hann dit för att snobba ner det med sina fintidningsetiketter. Idag skulle jag hellre sitta på Möllan och äta deras lite salta lax med klyftpotatis sju dar i veckan bara jag fick prata med en LEVANDE människa.
  Jag skulle göra vad som helst för att slippa sitta på Hornsgatan bland andra "yngre medelålders" nästa vecka. Jag skulle hellre bli skickad till hockey-VM.
  Eller Timrå!

Och i takt med att nivån sjunker allt snabbare i mitt vinglas ökar lusten att ställa mig på Jacobsen-stolen och skrika så det ekar mellan globalknivar och rostfria vitvaror:
-Ni har aldrig jobbat i fabrik! Ni har aldrig riskerat att åka ur! Fattar ni inte att alla ska dö!?


(Bästa Sushin lagas för övrigt av den arga kvinnan på det rosa stället bakom vårt hotell i Japan 2002. Jag tipsade de två skåningarna och inget annat.)

Konsten att förlora - praktik 2

Hur man tacklar förluster 2: Bortförklaring
Typ av förluster: mindre, orättvisa
Psykologisk mekanism: en slags projektion (det täcker rätt mycket)
Som alla metoder syftar Bortförklaringen till att slippa inse att ditt lag suger. Att skylla på något annat är därför den mest naturliga reaktionen hos en supporter. I först hand domaren. Speciellt om övriga publiken skrikit och det varit dålig stämning. Men även om domaren inte missat en solklar offside eller blundat för en solklar straff kan du skylla på honom om du redan under matchen påpekat hur han systematiskt missgynnar ditt lag. Dessutom har han såklart varit partisk och gynnat serieledarna eller stockholmslaget.
  Lägg fram Bortförklaringen som en självklarhet, som något alla måste känna till, så framstår du som mindre bitter och mera kunnig.
Annat att skylla på är: skador, gropig plan, tungt spelschema, konstgräs, väder, otur
Typiska citat: "Vi har inte fått straff hemma sen 1987." , "Det var solklar offside", "Ingen domare vågar blåsa mot Patrik Andersson."

Har bestämt att samla hela serien här. Så kan jag skriva ut den när den är klar och ta med på match. Eller nåt.

Konsten att förlora - praktik 1

Jaha. Vad är meningen med att gå upp idag?
  Håkan från Radio Halland fyllde min telefon med sms om Fredrik Sundfors igår och Jenny har mejlat en sverigekarta som slutade vid Gävle.
- Det såg ju bra ut efter 60 min! Eller i alla fall lovande.

Men. Det är trots allt för att fylla tomrummet som jag började med denna blogg. Har bestämt att försöka analysera olika sätt att hantera förluster.
  Hittade en psykologi-sajt. Intressant. Jag kom fram till att "Konsten att förlora" är ett exempel på "sublimering". Men det får jag tänka på sen. Efter gårdagens match är det andra metoder som känns aktuella.

Att tackla förluster 1: Syndabocken
Typ av förluster: diverse
Psykologisk mekanism: klyvning
Få saker är är så sköna som att låta en jävel få ta all skit. Syndabocken tillhör alltid det egna laget. Han kan vara en målsumpare, en dålig back eller målvakten. De flesta fans har en spelare i laget som redan på förhand är dömd att bli syndabock. Tränaren funkar nästan alltid.
  Klyvning, som betyder att man delar upp världen i svart och vitt /onda och goda, tillhör de primitiva psykologiska försvaren. Det tillhör grunden för att orka igenom en fotbollssäsong.
Typiska citat: "Bänka Sundfors för helvete."
Gamla kända syndabockar: Per-Edmund Mordt, Olle Nordin, Staffan Tapper

Gif-Hbk 1-3

          
          
          
          
                                                                                   orkar inte
          

vacker kommentar

Gårdagens bästa kom från Halmstad:
-Vi skulle må bra av en seger, sa Janne.

En liten mening som rymmer så mycket.

uppåt eller neråt?

Tittar du uppåt eller nedåt i tabellen? Testa dig själv:

1. Du bär ofta på en känsla det inte kommer sluta lyckligt.      Ja  Nej 
2. När något bra händer undrar du om det är ett dåligt omen. Ja  Nej 
3. Du ser något bra i 0-0 hemma.                 Ja  Nej 
4. Du har brytt dig om dessa frågor.          Ja  Nej 
5. Ditt lag spelar ständigt "ödesmatcher".   Ja  Nej 

Svarar du ja på fler än tre frågor tittar du förmodligen nedåt i tabellen.

Försöker skämta bort eländet. Det är en försvarsmekanism antar jag. Har funderat på att återgå till temat för denna bloggen. "Hur man tacklar förluster". Eftersom Gif spelar ikväll är det väl en lämplig dag att börja imorgon. Idag är jag redan för splittrad.
  Fy fan.

inspelat

Hörde en kul grej när jag spolade igenom ett band till min intervjubandspelare. Glömde tydligen att stänga av den efter en tränarintervju i Borås.
  I bakgrunden hör man när Patrik Ekwall snackar med en "snygg brud" från Elfsborg. Inspelad av en slump. (Samtidigt hör man hur jag ringer efter Fredriksson som gått över till Hobbex för att leta efter tågmodeller!)
  Ekwall gör ett stabilt jobb. Men han har fördelen av att jobba på TV...

Borås är lite som Sundsvall:
En utflyttad industri, en brun kyrka, blonda brudar och en motorväg rakt genom stan.
  Samma grundare. Samma drömmar och samma hopplösa fotbollslag.

Vad de säger? Nej, det är illa nog att jag erkänner olaglig inspelning.

feed back

Det har visat sig att en och annan läser den här sidan! (Folk på jobbet har snackat, en kille på webben pratade om Hård och så Anders då.)

Men framförallt har jag fått några epost, kommentarer och några länkar. Det är roligt. Speciellt vill jag nämna alla som kommit med förslag på listan över rökande fotbollspelare.
B.B. har mejlat och anser att Johan Cruyff bör vara etta och får medhåll av flera Kommentarer oxå.
Samma sak tycker Cornelias sambo som även lägger till Bosse Larsson.
"Solna" föreslår Nebo och George Best.
En Anonym tipsare föreslår Preben Elkjaer.
Jag tackar för alla förslag. De var oväntade men glädjande.

Johan Cruyff är etta på många listor över fotbollspelare. Han hamnar i topp. De andra vore roligt att diskutera.

svarta Malin

Satt på Pelikan och tog några öl med Karin och några från webben. Anders satt på Lokal och ville jag skulle komma dit. Mattias satt på Metro och undrade om han skulle komma till Pelikan. Karin och de andra hade oxå ständigt en hand och ett öga på mobilen.
  Insåg att ingen samtalar längre. Man lyssnar med ett öra med den som är framför en, och sen för man andra diskussioner med andra människor på andra platser och som inte talar med dem som de har framför sig.

I alla fall. När vi sitter där får Karin syn på "Malin". Hon jobbade på tidningen förut men blev utlasad.
  Jag minns att hon brukade vara en glad journalistbrud, snabb och rätt driven. Inget speciellt men jävligt ambitiös. Hon fick jobb på konkurrenten. Sen blev hon fast, gjorde några riktigt bra grejer och började ligga med deras kriminalreporter.
  Hon låtsades först inte se oss. Sen ropade Karin på henne. Då kom hon över och körde puss på kinden och "Guäädvalängesenochhurgååårdeärnikvardärääään??!!"
-Och Mats, jag hörde att du inte ens blev kallad på intervju för chefsjobbet. Det var ju jävligt dålig stil, av dem.

Inför alla kollegor! Med sitt falska leende.

- Jag hörde att du klarade av din intervju på kroppsspråk, sa jag.
- Jag hörde att din sambo gjorde några "intervjuer" med en student från JMG på GRÄV-seminariet.
- Jag hörde av din chef att du hade talang för att svara på frågor med en kuk i munnen, sa jag.

Nej, det sa jag inte. Inte till henne. Men jag borde gjort det.
  Jag sa det till Karin och de andra. När Malin hade gått. Nåt i den stilen i alla fall.

hockeyklyschor

Chefen verkar ha blandat ihop kvalitet och kvantitet (om han någonsin vetat skillnaden). Han vill trycka hur mycket som helst om VM och ställde min artikel till förmån för ännu en intervju med Lundqvist.
  Det är skrämmande att läsa en del av det som skrivs från Innsbruck nu. Har startat ett klysch-bingo med Karin, en av redigerarna.
  Snusläppen hade 4 "spikat igen" i en text innan Karin satte saxen i den vilket betyder att jag är skyldig Karin en öl.

mejl och en liten fjäskare

Jenny var på Cupmatchen i Skåne igår och skickade en specialrapport till mig igår:
>Tack för rapporterna inför matchen. Speciellt om det fuktiga vädret. Högst upplysande ;)
>Det jag såg idag var inget att bli fuktig över. Då har jag sett sundsvallsbor prestera bättre i Malmö tidigare i år...

Pagen gick just in till Chefen. Vad ska han göra?
  Han har börjat skratta väldigt högt åt chefens skämt oxå. Sånt gör mig förbannad. Men vad som verkligen retar mig är att han plötsligt slutat driva med Chefen ihop med mig.
  Vi stod med var sin press-kaffekopp och värmde oss i paus häromdagen ihop med en kille från TT. Där hade tydligen förekommit vadslagning om hur länge Ebba Lindsö skulle få sitta kvar på Svenskt Näringsliv.
  Jag sa att jag önskade att Polo kunde hångla upp Chefen så han smittades av samma virus, för arbetet funkar bäst när han håller sig därifrån. Pagen skrattade inte. Han såg allvarlig ut och plötsligt började han låta exakt som Chefen.
  Pratade om att "nå nya läsare" och "team work" och att "dra åt samma håll". Jag trodde inte mina öron.
  Han använde tamigfan samma dialekt!
  Jag greps av en obetvinglig lust att gå ut och studera hur reserverna trixade på planen.
-Här, sa jag och räckte honom en servett, du har nåt brunt på näsan. Det kanske är kaffe.

Mejlet gör mig okoncentrerad. Menar hon vad jag tror? Jag borde svara Jenny med samma mynt.
  Eller inte.

jävligt stressig...

..dag. Polo har fått nåt jävla virus.

Bunkeflo -det låter som en norsk anfallare, men det är det lag som Gif piskade i cupen med 3-0.

Cupen är som att slå killarna i klassen under. För lag som Gif är det pinsamt skönt.

Oj. Mejl från Jenny. Hinner inte läsa det nu. Öppnar sen. För mkt att göra.

0-0 match slutade i (skratt)orgie!

Varför känns det som alla andra har roligare på restaurang än Sara och jag? Det kan bli riktiga 0-0 matcher när vi går ut.
  Det var samma sak när vi var på Lo Scudetto senast. Till höger om oss satt ett par: Han hade dressman-utseende, fast hans t-shirt kostade lika mycket som en kostym där. Hon hade långt rött hår och såg ut som en som kommer få viktproblem och bli en tält-tant om några år.
  Under hela middagen satt vi och hörde deras förälskade samtal. Först var det kul att tjuvlyssna, sen blev det lite påträngade och svårt att prata.
  Vi tog ingen efterrätt.

På AG nu kändes det också som det var bättre stämning, godare mat och roligare människor på alla andra bord.
  Räddningen kom när två kompisar dök upp och vi kunde slå ihop våra bord.
  Äntligen slapp vi prata om maten och oss själva. Plötsligt lossnade spelet. Sara och jag dominerade planen som ett vältrimmat forwardspar. Två anfallare som vet exakt var den andre är.
  Sara var sådär snabb och cool som hon är egentligen. Eller kan vara. Jag drog historier. Berättade om hockeyskribenten som raggade sex på nätet. (Allt går bra tills han en dag kommer till en dejt med "Nettan_19" som han chattat med och nu tänker sätta på. När de möts i receptionen på hotell Diplomat visar det sig att det är hans lillasyster som står där.)
  På borden intill satt tysta par och kastade långa blickar mot vårt bord.

Vi kom hem lagom fulla. Inget gräl, men tillräkligt för att flytta upp spelet.
  Gjorde 45 klart godkända minuter!

Sommarvikare

Otrevlig överraskning i in-korgen idag. Lokalradiobruden har mejlat:
>Tjenixen!
>Ska jobba på din tidning i sommar. Vet du någon bra lägenhet i Stockholm, eller kan du rulla åt sidan? ;-)
>Kramis,

Hjeeelllp!

Ringde just till "Nurse Ratched" på personalavdelningen. Hon är på gång till nöjet. Inte Sporten. Tack Gud!

  Undrar vad den arma flickan kommer vara värd när killarna där nere delar upp sommarvikarierna mellan sig? Borde kanske agera Agent åt henne och varna för oseriösa förslag?

Jenny har inte svarat. Men det är lugnt. Det är inte viktigt för mig.
  Hon är säkert ute på nåt.

Pagens dröm

Pagen gick runt på Söderstadions pressläktare och verkade viktig. Försökte morsa nonchalant på Johan Esk och de Han tycker är de Stora Grabbarna. Han har just fått veta att Gnällspiken ska sluta och nu drömmer han säkert om att bli förste överkrönikör.

Tja, han kan ju stava.

Men. Han saknar känsla för feeling. Istället stjäl han, vilket är helt rätt, men det hjälper inte.
  Han snor hälften av mig och hälften av Olsson. Femtio procent av hans texter är skräp.
  Han lastar sina texter så tunga att de sjunker. Dessutom blandar han ihop alla sina metaforer! En gång liknade han Percy Nilsson vid "kolossen på Rodhos på lerfötter".
  Det gör ont att läsa sånt.

  Percy Nilsson som ett av världens 7 underverk! Gode gud. Men jag gillar inte att Pagen går runt och brun-nosar hos Chefen.

läsarstorm

Hur lång tid tar det att hämta sig från 4-1? Igår fanns det ingenting som fick mig att vilja se åt skiten igen.
  Nu känns det lite lättare.

Om man skulle ta och dra iväg ett litet mejl till Jenny, den lilla skånska kattan? Det var ju ändå några veckor sedan den olycksaliga premiärhelgen. Och gratta till sommarjobbet. Önska lycka till ikväll?

Har lärt mig länka! Försökte fixa tiden på bloggen automatiskt av bara farten. Så nu är alla tider helt uppfuckade, tror jag.
  Folk har skrivit in och bett mig fortsätta. Tack. Ni är rörande. Här har jag beviljat mig själv känslomässig asyl. Då kan det bli sådana utbrott ibland. Tumregel: Tro aldrig en som i vredesmod säger att han ska sluta bry sig!

Om jag skriver vad jag pratade med Tom Prahl om inför matchen ikväll, om hur Linderoth betonat rörelse på träningarna, att det är fuktigt etc. och sen önskar välkommen till Stockholm, så är det väl helt lugnt? Det vore ju nästan oartigt att låta bli.

Borde inte blivit så knäckt av Öismatchen. Är det något jag vet är det ju förlustrna kommer, snarare förr än senare.

Och "kram" på slutet. Eller "p & k" ? Eller kanske "Puss och kram"? Är det för starkt? Kanske bäst med bara "Lycka till"? "Kör hårt"? Nej det kan misstolkas. "Kramar"? Nej, "Kram" får det bli. Eller KRAM?

rökning dödar

Är inne på min tredje Ritmeester och fjärde kaffe på Il Caffe. "Tobak skadar din hälsa allvarligt" står det på mitt röda paket.
  Skönt. Man vill ju veta att man får valuta för pengarna.

  På vägen hit gick jag förbi ett skyltfönster: "Bra ljud är livskvalitet" stod det.
  Jag har aldrig varit så nära att krossa ett skyltfönster i dagsljus förut. Livskvalitet är tre poäng borta. Eller en.

Sitter på detta fiket för att röka ned mig. Det är ett skönt självlågeri.
  Alla här ser lika dana ut. Alla har var sin lap top, var sin latte och var sin deklarationsblankett.

  Eller fan: "Livskvalitet är att inte förlora stort."

"Fotboll skadar din hälsa allvarligt." De borde skriva det på biljetter och matchprogram.
  Men inte slutar jag för det!
  Jag går till mitt jobb, gör det jag ska och nästa vecka kommer jag lura mig att vi har chansen.

"Det kan inte bli sämre i alla fall." Har ni hört den förut? Tro mig, det kan alltid bli sämre.

aldrig mer

Såg en skräckfilm på video i natt. Den slutade 4-1 till Öis. Inte ens på snabbspolning rörde sig Gif med fart.

80 000 män saknar en nära vän skriver Svd idag. Vad är nyheten? Hur många saknar ett liv, undrar jag?

Nu får det vara nog. Jag ska försöka få börja skriva kultur eller hockey istället.
  Jag hatar fotboll. Jag hatar mig själv och min ynkliga ursäkt till liv. Jag skiter i den här bloggen. Jag slutar.

1:a maj

Idag ska Sundsvall möta Örgryte. Upp till kamp emot kvalet!

Jag och farsan gick alltid i tåget. Det var stort. Sen, när farsan kom upp sig, var han inte önskvärd längre. Han lyckades med det alla hans arbets"kamrater" önskade och de valde ett annat bord vid frukost, lät samtalen dö när han kom fram. Farsan hade alltid varit först i tåget, men Hedberg var tillräckligt tydlig den dan han delade ut flygbladen till alla utom honom.
  Jag började gå i tåget ett tag när jag blev äldre. Åkte upp till Sundsvall och samlades på torget med gubbarna i sina gamla kostymer.

Den som vill kan säga att kampen idag står mellan Rika Örgryte och Fattiga Sundsvall. Det är väl lika osant som resten av klasskampen. Två miljonföretag som ägnar sig åt sin verksamhet. Och så alla som valt att knyta vårt liv till ett av dem.
  Kunderna.

1:a maj ledde till mitt och Saras första allvarliga gräl. Sara har aldrig demonstrerat och hon förstod inte varför jag skulle göra det. Jag höll såklart ett jävla tal om Kapitalet och arbetarnas solidaritet. Sara gjorde mos av mina argument ett efter ett.
  Jag hade just sålt min min allmännyttiga hyresrätt svart och köpt en lägenhet för över miljonen. Dessutom levde jag ju till stor del på Saras del av lägenheten som var betald med Kapital.
  Och mitt tal om internationell solidaritet gjorde hon slarvsylta av. Hon tog bara fram mina fondpapper.
-Hur mycket har dina asienfonder gått upp i år? Var är din solidaritet med barnen i sweat shoparna när du får mailen från Morningstar? Och dina Latinamerikafonder? Sjung Internationalen högt för kvinnorna i Chile som går på sitt tredje jobb för dagen när du går, för de betalade vår Hästensäng.
  Jag var nära att börja gråta av ilska. Skulle hon säga!
-Du får gärna demonstrera, sa Sara, men kom inte och snacka om solidaritet och försök verka duktig. Du har händerna lika djupt nere i syltburken som jag. Du frågar inte var pengarna kommer ifrån när du har dem i plånboken.
  Jag skrek något och gick ut. En uteliggare som hade pissat ner sig sov i vårt trapphus och jag minns att jag svor över lukten. Jag gick in på den sunkigaste puben i kvarteret och beställde en öl. De hade ingen av de första två sorterna jag beställde. Mannen i baren föreslog att jag skulle prova det "modernare stället" tvärs över gatan.
-Fan heller, jävla snobbställe, sa jag (det var i själva verket mitt stamställe) och beställde en stor stark och en Jäger och betalade med mitt Visakort.
Folk tittade på mig när jag drack min öl. Den smakade vattnigt.
  Jag gick tillbaka till lägenheten, ringde morsan och sa att jag inte skulle komma upp till 1:a maj men att jag skulle komma någon helg senare, när Gif spelade.
  Sen dess har jag aldrig gått i tåget.

Det är fortfarande de blåa mot de röda men de är precis som vi.
  Gode Gud, gör så att de förlorar. Inte vi.